Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FEMTONHUNDRA TALSDIKT EX OM VÄRLDENS FÅFÄNGLIGHET. 39
Av de nya läsningar, som av v. Friesen föreslagits i
avsikt att återställa fullständig regelbundenhet i versmåttet,
återfinnes här str. 6 r. 3: snarligh. 1, 2, 4 ha snarlig(h)a; 3
liar sannerligh1. I detta sammanhang bör dock anmärkas,
att sannolikheten av att det trokeiska schemat ursprungligen
varit undantagslöst genomfört — den förutsättning, som ger
obestridligt företräde åt den tvåstaviga formen snarligh —
kanske icke är så alldeles oantastlig. En blick på andra
äldre dikter med något så när regelbunden meter är ägnad
att väcka vissa tvivelsmål. Den här behandlade dikten är
nämligen ingalunda helt och hållet enastående i metriskt
hänseende. Av doc. Lampas undersökningar rörande versbyggnaden
i Olaus Petris psalmer2 framgår, att ett ganska betydande
antal av dessa äro — på grund av främmande mönster —
såväl mer eller mindre strängt stavelseräknande som i
sammanhang härmed mer eller mindre regelbundet jambiska. Men
det visar sig också, att även i de psalmer, som i båda fallen
nått längst och av vilka åtminstone en eller par kunna fullt
mäta sig med vilken son) helst av vår dikts särskilda texter,
enstaka avvikelser förekomma. Särskilt vanliga äro Övertaliga
sänkningsstavelser med svagtonigt e\ såsom Lampa påpekat3,
ägde samma förhållande rum även i samtida tysk poesi.
Likaledes förekomma även i sådana psalmer undantagsvis
omkastningar i rytmen, antingen så, att versraden börjar med
höjning4 eller så, att två höjningar komma omedelbart intill
1 I 6 är denna strof alldeles omarbetad. 7 har som r. 3, 4:
aff tliem ästu snart förglömdh,
borta medh the döda.
Såsom av rimförlusten i r. 3 framgår, är detta en senare omstilisering.
2 Kult och konst 1906, 161—173, 1907, 12—28, 219—230. Jfr även
Sylwan, Stafvelseräkning som princip för svensk vers under
sextonhundratalet (Samlaren 1894), 22 f.; Rosenberg, Nordboernes Aandsliv,
III, 151 f.
3 Kult och konst 1906, 172, 1907, 21.
4 Endera genom bortfall av första taktens svaga del:
thet lätst tu thå förbarma tieh /
kunde thz ey lenger lijdlia /
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
