- Project Runeberg -  Språk och stil : tidskrift för nysvensk språkforskning / Tolfte årgången. 1912 /
44

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

44

EKLAXD HJÄKXE.

ningar, förekommande versslutet, och visserligen låter sig det
ävenledes i fyra uppteckningar befintliga odi, som kräver ett
annat ord, på antytt sätt bortförklaras. Men på majoriteten
lär i detta fall just ingenting kunna byggas, om icke de olika
texternas oberoende av varandra kan uppvisas. Mycket möjligt
är likväl, att läsarten och mykit snödh (liksom sannolikt det
mindre lyckade kön i 3, där Mykin ändrats till mykit) blott
är en senare förbättring av och mykin nödh, som då får tänkas
uppkommet ur af mykin nödh genom förväxling av första
ordets stavning vid nedskrivning efter gehör.

Att förklara nödh såsom korruption av snödh är onekligen
svårare. Emellertid skulle man till förmån för snödh kanske
även kunna anföra, att nödh, om det antages, får tjänstgöra
som rimord mot ett annat nödh i samma strof r. 5. Detta
vore i så fall det enda till såväl betydelse som ljudvärde
fullständigt sammanfallande rimpar i hela dikten och synes
som sådant ej passa rätt väl i stycke med den
versifikato-riska skicklighet, varom den i övrigt bär vittne.
Fullständigt fonetiskt sammanfall har man visserligen även i rimparen
str. 5 r. 2 och 8: skenchte (r. 2: skämther i 3 är
naturligtvis korrumperat) och str. 7 r. 2 och 8: lära 1. I förra fallet
kan dock anmärkas, att skenchte r. 2 ger en något konstlad
mening: ’först beskänkta med sorgen’2. Möjligen skulle man
därför kunna tänka sig, att skenchte i r. 2 vid diktens ned-

givande, liksom i allmänhet denna användning av av, en latinsk gen.
qualitatis (jfr Söderwall), övertygar knappast fullständigt om
förekomsten av denna något uppstyltade vändning i vår dikts enkla
poetiska stil, i synnerhet som L ej här har någon motsvarighet av
antytt slag.

1 Omarbetningen i 6 har helt och hållet avlägsnat
sammanfallet i båda dessa fall. 7 har avlägsnat det i förra fallet (r. 2: först
medli sorgen märkte, r. 8: som tu samman sänckte) men i stället fått
även betydelsesammanfall i senare fallet (r. b: månde tigh thetta lära).

2 v. Friesen översätter (a. a., 22S): "Din hustru och dina barn,
åt hvilka först sorgens bägare iskänkts (vid din död)". Hos
Söderwall anföras tre exempel på att verbet skänkia i betydelsen ’iskänka’
eller ’undfägna’ konstrueras icke med sakobjekt utan i stället med med.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 21:17:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sprkstil/1912/0048.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free