Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
52
EIILAND HJÄUNE.
avlägsnat sig från originalet på ett sätt, som avgjort skadar
diktens slutna tankesammanhang1, kan man alltså taga för
givet, att 6 är en med L som rättesnöre företagen
omarbetning av en text av samma typ som 1.
Mycket möjligt är, att denna omarbetning utförts just i
avsikt att införas i Speculum, och att den utförts av Forsius.
Härför talar också, att den metriska formen hyfsats efter en
strängt stavelseräknande men icke regelbundet rytmisk
princip, vars egendomlighet särskilt framträder i de omarbetade
stroferna. Alldeles samma verstekniska metod har använts i
den i Speculum omedelbart föregående, med säkerhet av
Forsius verkställda översättningen av Dies iræ ävensom i den
efterföljande av Scribere proposui. Över huvud är den
sylla-biska principen utmärkande för Forsius’ metrik i Speculum,
fastän den icke alltid genomförts med samma stränghet som
i dessa tre dikter 2. En annan fråga är den: är det sitt eget
opus, som Forsius omarbetat? Möjligheten härav beror ju
väsentligen på den ålder, han kan ha uppnått vid den
tidpunkt, 1572—1573, då dikten redan funnit väg till Harald
Oluffsons visbok. I själva verket torde ingenting alls vara
1 Jfr v. Friesen, a. a., 223.
2 Sylwan, a. a., 18, 19. Det är givet, att dikter^med bestämt
stavelseantal i vaije rad och med manliga eller kvinnliga rim på
bestämda ställen allt emellanåt skola röja tendens till regelbunden
rytm (oavsett av melodin framtvungna språkvidriga betoningar), även
om denna ej är avsedd. Så har Forsius’ översättning av Dies iræ
sporadiska ansatser till originalets trokeiska gång, liksom det radvis
växlande trokeiska och jambiska versmåttet i Scribere proposui (Piæ
cantiones 1582, K 7) då och då går igen även i försvenskningen av
denna dikt. Men det är naturligtvis en bestämd skillnad mellan
sådana mera tillfälliga rytmer i dikter, där stavelseräkningen är
huvudsak, och den metrik, som möter oss i fåfänglighetsdiktens äldre
texter och de ovan till jämförelse med dessa anförda versalstren, där
den regelbundna rytmen är vad som företrädesvis och i regel
eftersträvats, fastän det då och då ej tagits så noga med stavelsernas
antal.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
