Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM VT OKA LA LLITTERATIONEN OCH DESS FÖRKLARING. 61
sättaren själv, framgår klart tyckes det mig av hans
förord, ehuru han icke direkt framhåller detta. Och för egen
del måste jag säga, att det förefaller mig kuriöst, om
översättarna av forngermansk poesi skulle ha, som de gjort, utan
någon som helst reservation eller anmärkning återgivit
originalets allittererande vokaler1 med vokaler, såvida de icke
funnit, att dessa rimmade med varandra.
Vokalallitterationens förekomst i nygermanska språk kan
således, så vitt jag ser, icke förnekas. Men om så är,
fordrar den sin förklaring. En sådan har, så vitt jag vet, ännu
icke lämnats. Jag tror nämligen ej, att Minor
(Neuhoch-deutsche Metrik) vill ge en förklaring på all allitteration, då
han om detta rim utan inskränkning yttrar2, att det är av
konsonantisk natur. Han torde därmed avse blott den
forn-germanska (och nytyska) vokalallitterationen. I alla händelser
är det tydligt, att hans "förklaring" icke förklarar modern
svensk vokalallitteration.
Yi skola nu något undersöka givna förklaringar av den
forngermanska vokalalliterationen.
Risberg yttrar på tal om fornrimmet allitteration3:
"Därvid ansågos vokaliskt börjande ord alltid stafrimma med
hvarandra. Månne därför, att vokalen föregicks af något (i
skriften obetecknadt) ljud, analogt med den moderna tyskans
’knacklaut’ framför vokal?" Att också Vietor (Elemente
der Phonetik) vill förklara det gamla vokala stavrimmet med
tillhjälp av ett knacklaut framgår därav, att han från
vokalallitterationens förekomst i anglosachsiskan tror sig kunna
sluta till befintligheten av knacklaut som vokalingress i detta
språk.4 Av samma åsikt som nämnda forskare är Pipping
(Bidrag till Eddametriken). Ja, enligt honom skall i de
forngermanska språken knacklaut ha varit så kraftigt, att det
verkade icke blott allitteration utan jämväl position.
1 ibland också allittererande konsonanter.
2 anf. ar b. sid. 369.
3 anf. arb. II, sid. 219, not 2. 4 Se anf. arb. § 34, anm. 1.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
