Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM VT OKA LA LLITTERATIONEN OCH DESS FÖRKLARING. 63
zugeschrieben; diese des Knackgeräusches entwöhnten
nor-mannischen Eroberer hätten auch in England und im
Eng-lischen das Knackgeräusch aus der übung gebracht."
I det indoeuropeiska urspråket torde knacklaut som
vokalingress icke ha förekommit (se Sievers, Grundzüge der
Phonetik, § 386) — utom naturligtvis tillfälligt. "Der feste
Einsatz" skulle alltså som regelbunden vokalingress ha
utvecklat sig inom de forngermanska språken, där så
småningom ha nått en sådan styrka, att den blev (ungefär)
jämställd med (de övriga) konsonanterna, men så åter ha gått
tillbaka i styrka och vanlighet, tills den i vår tid inom den
germanska världen förekommer endast i ungefär följande
utsträckning: i engelska sällan eller aldrig, i danska, svenska
och väl även norska visserligen ej så sällan men utan att
några bestämda regier tyckas kunna uppställas för den i
dessa språk1, i holländskan enligt Dijkstra2 "wohl vor stark
betonten Anlaut-Vokalen" men för övrigt sällan, i tyskan
i olika utsträckning i olika trakter, oftast i nordtyskan, där
det enligt Ernst Meyer3 uppträder "regelmässig vor
anlau-tendem Vokal in betonter oder nebenbetonter, nicht ganz
un-betonter Silbe". Av det ovanstående torde emellertid som
minst lika sannolikt framgå, att t. ex. svenskan med i regel
samma vokalingress som de flesta andra indoeuropeiska språk
företer ett äldre utvecklingsstadium än nordtyskan med sin
rika användning av knacklaut.
Av allt att döma, tyckas de flesta, som anta knacklaut
som regelbunden vokalingress i de forngermanska språken
"stödja" detta antagande blott på vokalallitterationens
förekomst i dessa språk. Då nu, som jag ovan sökt styrka,
befintligheten av detta (starka) forngermanska knacklaut är mer
än oviss, bör, synes det mig, knacklaut användas till att
förklara vokalallitterationen i fornspråken endast för den hän-
1 Se Noreen. Vårt språk I: 4, sid. 370 f. och Jespersen, anf.
arb. sid. 294.
2 Holländisch. sid. 4. 3 Deutsche Gespräche. sid. 19 f.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
