Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM VT OKA LA LLITTERATIONEN OCH DESS FÖRKLARING.
67
ligen — vilket tycks vara fallet — tar lika även i
betydelsen till sin natur lika.
Yad som hos oss framkallar intrycket av allitteration
vid sitta: sucka är det för si och su lika, vilket måste vara
den akustiska effekten av de ljudbildande organens
artikulation, då ju resonansen hos dem är olika. Vårt
hörselsinne måste således ha förmågan att avskilja konsonanternas
"skal" (= de på resonans beroende modifikationerna) från
"kärnan" (= det av de ljudbildande talorganen alstrade
ljudet eller ljuden), trots att vi aldrig "uppfånga" denna
konsonanternas "kärna" utan "skal".
Varför denna vår förmåga att skilja skal från kärna
icke skall vara verksam också vid hörandet av allittererande
vokaler, trots det att vokalernas "skal" är tjockare än
konsonanternas, kan jag icke inse. — Jag erinrar om den
"condi-tio sine qua non" denna vår förmåga är inom musiken.
Enligt min mening är det nu just denna vokalernas
"kärna" — stämtonen, vox — som vi vid vokalisk allitteration
igenfinna hos de allittererando vokalerna, eller annorlunda
uttryckt: att olika vokaler kunna allitterera med varandra
beror enligt min mening därpå, att "kärnan" i alla vokaler är
en och densamma. Orsaken till vokalisk och konsonantisk
allitterations möjlighet är således densamma och uppdelandet
av allitterationen i två slag: konsonantisk och vokalisk alltså
egentligen missvisande. Men då man, helt naturligt för
övrigt, vid vokalerna i allmänhet fäster sig mest vid "skalet"
— för att ännu en gång begagna den förra bilden — vid
konsonanterna mest vid "kärnan", kan ju denna indelning
utan större olägenhet bibehållas, blott man icke av denna
indelning låter förleda sig att dra någon skarp gräns mellan
den vokaliska och den konsonantiska allitterationen.
I hopp om att jag med ovanstående lyckats övertyga
läsaren om, att det i vokalernas egen natur finnes något,
som förklarar vokalallitterationens möjlighet, och vad detta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
