Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TILL DEN FEMININA SLUTARTIKELNS HISTORIA I SVENSKAN. 97
Till komplettering kunna också andragas n. pl. på -an.
Och då nämner jag ytterligare1 Axehiälms karen ’karen’,
skäran (se Samlaren 1907, s. 213, 214). Såsom annat i detta
ungdomsopus (bl. a. r-lösa nom. pl.) äro de sannolikt östgötska.
Nu synes man mig icke böra bestrida, att dessa former
äro ett stadium i utvecklingen -in (-en) > det nutida -a. Dock
har jag hos H. tyckt mig finna åtminstone en antydan till
annat. I den mån hans skilda uttalanden här företräda en
bakomliggande konsekvent uppfattning, torde nämnda
antydningar gå i denna riktning: ur -en har mycket tidigt
uppkommit ett -a (om urspr, nasalerat 1. ej, lämnas oavgjort),
genom kompromiss har ett -n trätt till (jfr ovan); sedan har
-n ånyo apokoperats (utan nasalering) 2. Och inte annat än jag
kan se, tänker sig H., att detta också kan gälla beträffande
sådana verkligt dialektala -an, som nyss berörts: s. 153 f. n. 4
föreslår han, att Tiällmans fem. -an kunde härröra från dennes
eget ’norrländskt färgade talspråk’, utan att antyda något annat
uttal hos ett sådant -an än det som det skulle ha såsom ev.
stockholmskt. Han menar säkert också, att det i båda fallen vore
oralt a + n (som sedan borde apokoperas). Vill han dock
verkligen icke för norrländska och t. ex. götiska -an från
äldre tid medge möjligheten av att de äro ett ljudlagsenligt
stadium på vägen -en >-a?3
För mig står denna ståndpunkt såsom den naturliga: och
vlet särskilt av följande skäl.
1. Det är icke tilltalande att förklara de utpräglat
dialektala -an såsom på riksspråksinflytande beroende
kompromiss. (Kanske har jag med orätt misstänkt, att H. menar
något sådant.) Parallellismen i n. pl. styrker mig också i
tron på att det är fråga om ljudlagsenliga former.
2. Vi lia åtskilliga tecken till att nasalitet i relativt
sen tid är en faktor att räkna med; om dem strax4.
1 Från Lars Kagg har jag antecknat quarteran 594 (2 ggr),
reycmentan 621, skiäran 629 och särsk. vanligt skopan, t. ex. 624.
2 Se särsk. det enl. min tro oberättigade gillandet av Rydqvists
direkta sammanställning av Hofs -ann och senare stockholmska
syna s. 154. Det synes mig som man här skulle ha rätt att säga :
har -n(w) här tillkommit genom riksspråksinflytelse, så bör sådan väl
ock ha hindrat dess senare bortfall (om detta nu längre vore
ljudlagsenligt), så länge formen överhuvud levde.
3 Spr. o. stil VII, 228 säger H., att Dahlstiernas -an motsvarar
den nuv. dialektens -a. Men därmed säges intet i här föreliggande
fråga.
4 Det är blott i förening med n:r 1 som detta har beviskraft
Språk och Stil. A77. 7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
