Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
102 HJALMAR LINDROTH.
Dra vi nu in det samtida (före o. 1670) uppsv.-uppl.
materialet, så frågas: skola vi bedöma detta på annat sätt? Jag
svarar: principiellt och i stort sett säkert icke. Ex. från ’Hog.
Bielke’, Gyllenhielm (Hesselman s. 155 n< 1), Bure (här
tillkommer ett ängian, se ’Tillägg’ i min ’Bureus’), wälan i
den uppsvensk-uppländske bondens mun hos Prytz (Landsm.
ßih. 1, 126; alltså avsiktlig dialekt1), Gabriel Oxenstiernas
lunghsootan (se ’Bureus’ 162) osv. behöva visserligen ej vara
inbördes fullt likvärdiga till uttalet (jfr nedan), men vår
utgångspunkt för förståendet bör enligt min uppfattning vara
den nyss givna. Detta så mycket mer där också här
former på -an i n. pl. eller andra likställda kategorier löpa
parallellt; så hos ’Bielke’, Gyllenhielm, Prytz (södhran). Ty
vad som skulle just vid’ de uppl. formerna kunna göra oss
benägna för en annan tanke, vore väl de Hofska
stockholmsformerna. Men bland dem nämnas inga -an ur dessa
andra kategorier2. — Måhända invänder man, att från gammal
tid också åtskilliga former med blott -a äro bekanta och
att detta gör antagandet av de anförda -an som ett tidigare
stadium än -a tvivelaktigt. Men utom det att ej få av dessa
äldsta a-former äro opålitliga (jfr Noreen Altschw. Gr. § 317, 3)
liksom till ljudvärdet osäkra, är vår säkerhet vid
lokaliseringen av de äldre formerna överhuvud ej större än att vi få
vara försiktiga med att påstå dem representera samma mål
(som -an) eller inbördes i samma takt sig utvecklande dialekter.
Blott om -a inom en homogen äldre text skulle visa sig
svara mot -an inom en homogen till samma trakt bunden
avsevärt yngre urkund, behöva vi råka i tvivel. Men detta
fall har inte påvisats, det jag vet3. Att åter en och annan
ty eljes kunde man ju supponera följ. förlopp: (tidigt ur -en
uppkommet) -a genom kompromiss med -en > -an > a (1. dyl.) >.
nuv. a.
1 Detsamma gäller också ett par av de hos Hellquist Stud. i
1600-talets sv. 89 antecknade an-formerna. De senare uppl.
bröllops-dikterna ha däremot inga -an, utan -a! (.jämte -en o. d., ä[ä)).
Likaledes blott -a i bondscenerna på mindre klar dialekt (jfr Noreen, Vårt
spr. 1, 167) i Beronius’ Rebecca 1674.
9 Om dithörande hos Lucidor och Holmström se s. 104 n. 2.
3 Om verkl. de fsv. beläggen på -a < gammalt -an (Kock
Ark. 6, 32 n., Beckman Sv. landsm. XIII, 3, 18) äro pålitliga, så bör
man dock märka, att -an > -a kan ha varit en betydligt kortare
process än -in (-en) > samma slutresultat. — S. 155 n. 3 slutet
upplyser H. gent emot mig, att här inna hos Stiernhielm ’naturligtvis
icke’ är — här innan, utan här inne, och han jämför inna, oppa, ner a
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
