Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TILL DEN FEMININA SLUTARTIKELNS HISTORIA I SVENSKAN. 99
1600-tals text visar omväxlande -an och -a, det är nog icke
utan sin betydelse, dock mindre för frågan om uppkomsten
än för frågan om uttalet.
Vilket var då uttalet av alla dessa -a, -an? Härpå är
naturligtvis inte möjligt att ge något generellt svar.
Skriften kan här rymma åtskilliga möjligheter; och vad som kan
visas för en bygd, har eo ipso alldeles ingen giltighet för
en annan. Det kan därför blott bli fråga om att söka finna
just vilka möjligheterna äro — därmed också att utesluta
vissa andra — och så kanske att komma till någon klarhet
för just den bygd som här mest intresserar oss: den
uppsv.-uppländska.
Den gängse uppfattningen av det fem. -in s utveckling
till nutida -a är väl den som framlagts av Schagerström
Vätöm. 57 f., Beckman i Landsm. XIII, 3 (jfr redan Lundell
Därs. I, 123). Den skulle kunna karaktäriseras med ungefär
följande serie: (in >) > en > $ > æ > q > a(a> a). I
?Bu-reus’ s. 164 antydde jag möjligheten av ett något avvikande
förlopp: (in >) en > æn > qn > q > a. Detta föredrar jag
särsk. därför, att jag inte tror att man bör fatta alla de
äldre skrivningarna på -an såsom återgivande blott nasalitet,
utan till en del därjämte ett verkligt -n. Märk nu särskilt
-ann från ’Hog. Bielke’ (-nn är där synnerligen vanligt vid
slut-tt överhuvud). Då måste nasaliteten vara verkad av ett
iinnu befintligt •n. Och detta strider ju ingalunda mot vår
kunskap om det äldsta språkets nasalvokaler. Det är
också rimligt, att när nasaliteten (i allmänhet) försvann i
hu-vudtonig stavelse den dock (i dial.) bibehölls i svagtonig
med dess slappare artikulation Hurusomhelst, vad jag an-
(mecl öppet a) från Västml., Dal., Gästr. Att H. finner ett så
uppenbart misstag här, beror kanske på, att han ej erinrat sig, att
adv. på -an också användas om ’vila på’ett ställe’, alldeles lika
ined de på -e; jfr ovan, nedan. Spec. för innan hänvisar jag till
Söderwall och anför ett här närmare liggande ex : ’(ölet) hetär som vin
innan’ Bure Suml. 28. Men menar inte H. själv, att formerna på -a
äro uppkomna < -cm? Annars förstår jag inte hans parentetiska
hänvisning till s. 151 n. 1. Hur skulle de eljes förklaras? Men
om så är, är det åtminstone inte bevisat, att inte -a kan ha varit
nasalerat. Jfr textframställningen nedan, men också medgivandet i
notens början. Kanske har H. i nasaleringsfrågan här rätt. Jag
har aldrig påstått, att nasalering förelåge (se Bureus s. 165 n. 2).
1 Utvecklingen av den mask. artikeln omöjliggör inte detta
antagande. n har där trol. både kvalitativt och — säkert — kvantitativt
varit olika ställt. Däremot kanske vokalbalanslagarna bereda svårig-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
