Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TILL DEN FEMININA SLUTARTIKELNS HISTORIA I SVENSKAN. 101
mig ej direkt tillgänglig, Noreen Ark. 3, 23 m. fi.), med
vars åberopande här man kanske dock bör vara försiktig, och
på Alftamålet i Hälsingland (Lundell i Landsm. I, 123,
Beckman Därs. XIII, 3, 53). Att jämföra dalska dial. är ej
lämpligt, eftersom där nasalitet finnes även framför kvarstående
nasal1.
2. Vid Lagerlööfs ’enuntiamus fere wäälan’ har jag
tolkat ’fere’ såsom syftande på nasalitet (Bureus s. 164); han
kunde inte uttrycka denna direkt (det tjocka l var man
däremot van att, om man ville, återge med hl). Denna
tolkning synes mig fortfarande ha skäl för sig. H. förbigår
alldeles den punkten (se s. 155 n. 3). Vad lokaliseringen
angår, så föreslår han bl. a. värmländska. Den möjligheten
övervägde också jag uttryckligen, men avvisade den
försiktigt på grund av verbets 1 plur.2. Att strängt hålla på
denna sista punkt har jag inte tänkt, men ser saken
fortfarande på samma sätt3.
3. Den nuvarande kvaliteten hos-a på vissa håll
talar för mig starkt i samma riktning. I Roslagen är den -a,
ja, man tvekar ibland, om inte -a är rättast (jfr också t. ex. obest.
fhlca (-a) — best. fhlca). Beckman anför också från göt.
dial. a (a. arb. s. 9, 25 f.), men där kan väl ock (till en
del) a åsyftas. Av H:s sätt att (s. 164) skriva ett
supponerat exempel {handan såsom analogisk stockholmsform på
1600-talet) tror jag mig böra anta, att han anser denna för honom
naturligtvis välbekanta kvalitet a, a antingen vara en rest
av tidigare nasalitet (varpå han i så fall trodde) eller helt
enkelt vara det äldre korta ä-ljudet (i vissa ställningar)4.
Mig synes dock, att den ifrågavarande kvaliteten får sin
bästa förklaring, om man tror den utvecklad ur ett -q med
väsentligen samma kvalitet. Och det är då inte tilltalande att
skjuta detta q tillbaka till mycket avlägsen tid 5.
1 Om en liten lärdom även ur äldre dalmål se dock s. 102 n. 2.
2 Att L:s eget språk visar värmlandismer — vilket H. a. st.
exemplifierar —, är icke samma sak.
3 På ett annat st., s. 21, menar L. visserligen, att vi inte i sv.
såsom fransmännen uttala n ’in fine vocum’, som om ett g följde.
Han menar nasalering (jfr Bureus s. 295). Men denna jämförelse
kan avse blott aksentuerad stavelse. För övrigt måste all fra.
nasalering ha varit mycket starkare.
4 Skulle tryckfel för handan föreligga, förfalla naturligtvis de
försökta tolkningarna.
5 Då förlusten av n i sådana former som m. pl. daga < dagana
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
