Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
102
HJALMAR LINDROTH.
4. Slutligen synes mig den i några skrifter förekommande
växlingen av -an och -a kunna delvis tolkas såsom olika
försök att återge ett -q (jfr Lagerlööf nyss). Hit kanske de
från Gyllenmärs’ visbok ovan samt möjligen snarast de av
Hesselman Spr. o. stil VII, 228 nämnda formerna från Dahlstjerna:
kanske också det Rudbeckska -an ~-a (se H. Därs. XI, 156).
Men i dessa fall måste man också räkna med möjligheten av
di al ek t b land ning.
Om nu också utvecklingens gång antas i allmänhet vara
den förordade, är därmed således bra litet sagt om uttalet i
varje föreliggande fall. Man kan t. ex. i allm. inte veta, om
-an är q -f n eller blott q (i några fall kanske -an) eller om
a är q eller a («, a)2. Men ettdera synes mig i regel
föreligga — nämligen i fråga om de hittills åsyftade
äldre, i dialekter rotade formerna.
Jag har då kommit fram till just samma slutsats som
jag försiktigt drog för Bures former ’Bureus’ 164.
I två, i min framställning där mera periferiska, men i
sig själva intressanta punkter har jag kanske dock gripit
miste, såsom Hesselmans nya upplysningar om vissa
dial.-förhållanden synas visa; dels nämligen däri, att jag ansåg
Uppsalamålet ’med all säkerhet’ ursprungligen ha haft *a(n),
dels däri, att jag ansåg skrivningar med ä(ä) i en
bröllopsdikt av 1697 såsom säkra intyg om nasalitet och såsom ett
före -q gående stadium i förskjutningen -en > -a3.
Uppsalaspråket synes böra ha haft -en> -än i likhet med bygderna i
sydväst4. -ä(ä)-formerna åter ställer H. tillsammans med
sannolikt är senare (jfr Bureus s. 164), visar tillvaron av samma
a-kvalitet också där, att även vid ett ganska sent fallet n nasalitet är
med. (Den äldsta an-form jag här antecknat är åkrann hos Bengt
Severinsson Justen (1579) i Handl. t. Skand:s hist. 36, 185.)
1 Suml. 47 antecknar Bure från Angml. smörgåsa; jfr scingan
ovan (som ju kan vara från annan bygd inom landskapet! Detta
jämställes till änd. med hans eget sängian. Stöd för -a hos detta ?
2 Då i scenerna på älvdalsmål i Prytz Gustaf I träffas kulla
’kullan’ (Landsm. Bih. I, 27), fcrää ’färden’ (Därs.), så torde dessa vara
säkra vittnesbörd om nasal vokals teckning utan ty ännu det
moderna målet har ju här a, resp. & (se Levander Älvdalsm. s. 29, 34).
Då dock står blodrackan (först cit. st. 28), kan det vara rent grafisk
variant för samma sak, men ock ett avsteg in i det fina språket.
3 Hesselmans anmärkning s. 151 n. 4 mot mitt användande av
samma dikts Strupaa, är naturligtvis befogad.
4 Också H. medger dock s. 153 n. 3 möj ligheten av ’blandning’ även
i Uppsala. — Kvarståendet av -cn är fortfarande rätt gåtfullt. Skulle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
