Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ANMÄRKNINGAR TILL SVENSK SPRÅKHISTORIA.
109
hälften av 1500-talet1 — och vidare, att Bureus själv sagt
snarast sängian, oaktat han för övrigt alltid (1 undantag) i
sitt eljest starkt dialektala språk skriver sin fem.-art. med -en och
oaktat det av upplysningar, som givits av Kruuse2 och av
mig (i Sveamålen och S. o. S. XI), blir sannolikt, att Bureus’
hembygdsmål, Åkerby- eller Uppsalamålet, haft -än eller
möjligen -ä (Åkerby), i varje fall icke en form med «8.
På liknande sätt förfar han med mina uttryck. I S. o.
S. XI s. 154 anmärker jag i förbigående på tal om
Stockholms-ocli skriftspråks formen -an: "Jfr även Lundell, Sv. Lm. I s.
123 om smål. bokati". Enligt Lindroth skulle jag här ha sagt,
att smål. bokan vore att förklara som "en kompromiss mellan
sydligare -en och nordligare -a (jfr H. s. 154 n. 1)". Frånsett
nu, att Lundell a. st. icke talar om en "kompromiss" utan
om en "analogibildning", har jag naturligtvis alls icke avsett
att med min korta antydan ge någon uttömmande förklaring
av smål. bokan, såsom L. tyckes tro. Jag har blott velat
lästa uppmärksamheten på (där liksom s. 162 rad 12—16) att
det säkerligen varit ett moment av betydelse, bland andra,
för uppkomsten av denna aw-dialekt, att den hör till ett
gränsområde mellan de sydsvenska -erø-målen och det största
^-område vi ha i Sverige: det götiska4. Och att den i detta
1 Viicka 1543, 1545 (~Viicken 1542) Viken, Meia 1543 Mcian 1543,
Meijandh 1535) Mäija, Kneppa 1542 1543 Kneppan 1545, Kneppen
1543) Knäppa, Esskia 1542 (~Eskian 1545, 1543, Eskiän 1543) Äskja,
Gretta 1543 Gretan 1542, Grätten 1535) Gräto, Gelta 1543 Gcltcin
1543, Geltthen 1535) Hjälta: Nordlander, Norrl. Samlingar, h. 4 s. 202,
194, 194, 194, 197, 186. — Bureus’ fi) somnan från Norrl. är säkert
mask., såsom vanligt; men det är dativ mask. sg. Något bevis mot.
^-bortfall är det icke. (Jfr Lindroth s. 96 not 2).
2 Jfr S. o. S. XI s. 150 rad 3 — 6 uppifrån!
8 I fall Bureus’ uttalande överhuvud skall ha någon
språk-historiskt användbar mening, måste man fatta det som åsyftande
konsonantförbindelsen (såsom också L. själv gör på ett annat ställe i
’Bureus’: s. 195): "i Ångermanland säjer di sägga [eller möjligen, som
L. tror a. st.: sägga; på ändelsen har han här icke tänkt (jfr
snwr-gåsa pro smörgåsen) och kan därför följande ett vanligt skrivbruk
teckna den -an] — i stället för att det annars heter säVgia(n) (som
många säja) eller [tillägger han parentetiskt] rättare sagdt: sän^gien,
(som t. ex. jag säjer)." Att han nämner sängian först, blir då belt
naturligt därför att jämförelsen så blir klarare, och det behöver alls
icke tyda på, att det varit hans egen form.
4 Detsamma gäller i viss mån mitt av Tuneld (Festskrift till
Söderwall s. 303) berörda yttrande om de värendska och listerska
maktcna, tjärinena. Jag tror fortfarande att den dialektgeografiska
situationen här varit av betydelse. Det var ett påpekande av detta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
