Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
110
BENGT HESSELMAN.
avseende kan jämföras med det Stockholmska -an. Överhuvud
ligger det en fara i att, som L. här synes göra, tänka
på blott en orsaksfaktor vid uppkomsten av språkliga former.
Då jag i förbigående transskriberar ett stockholmskt
handan i landsmålsalfabet till liandan (s. 164), så är det enligt
L. antingen ett "tryckfel" eller det kan innebära ett
medgivande att ändeisens a en gång varit nasalerat. Det är
varken det ena eller det andra. Jfr s. 160 och Wulff, Sv.
Rim s. 73
På en punkt medger jag gärna, att min framställning i
"Slutartikeln" är så sammanträngd, att den kan lämna läsaren
i villrådighet om vad jag åsyftar. Det är i fråga om den
hänvisning jag tillfogat i slutet av not 3 s. 155. Som synes
av klammern är hänvisningen senare tillkommen; den avsåg
just att förebygga den uppfattningen av noten 3 i dess
helhet och av den sats i texten, till vilken den är anknuten,
att jag med dem skulle ha gjort något uttalande om den
oventuella äldre nasaliteten av fem.-art. -a och -an. Detta
iir kanske icke lätt att förstå, och jag beklagar om min
framställning blivit otydlig. Däremot känner jag mig utan all skuld
till den missuppfattning, som Lindroth här fått anledning till,
beträffande Stiernhielms här inna (se hans not 3 s. 98). L.
tror ännu, att här inna kan vara < här innan, och han är
oförskräckt nog att tilltro också mig denna mening.
Emellertid tänker jag mig, att han lätt skall övertyga sig om det
omöjliga i denna misstanke, ifall han ännu en gång läser igenom
min anmärkning. Kan oppa ’uppe’ — "med öppet a\u — ha
förlorat ett n på slutet?
jag närmast avsåg. Emellertid är jag tacksam för T:s anmärkning, att
ena ju är == den gamla ackusativformen, något som jag säkert icke
hade i tankarna då jag skrev ned min not, oaktat redan Lundell
gjort denna sammanställning, i Sv. Lm. I s. 154. Tunelds hänvisning
till adjektivböjningen (oina gamla tjäring) är dock icke ensamt för
sig avgörande.
1 Dèt är stundom rätt förbluffande saker som komma fram
genom L:s metod att läsa. I min bok Sveamålen hade jag framhållit
att uppländskan bevarat ändelsevokalen i i part.- och adj.-ändelsen -in;
längre fram (s. 53 noten) säger jag, att s. v. Västmanl. i flera
avseenden skiljer sig från Uppl. och närmar sig sydligare mål; jag
nämner då bl. a. att Yästml. har "-en [icke -in] i part. och adj. t. ex.
fryssn, gaVn". Därav hos L.: [frusen ’som har benägenhet att frysa’
är en ombildning av ett] "frysen (= isl. fry’sinn) vilket ord nu
nyligen uppvisats från Västmanl. av Hesselman Sveamålen 53 not 1"!
Lindroth, Adjektivering av particip (Lund 1906) s. 67 not 1.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
