Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ANMÄRKNINGAR TILL SVENSK SPRÅKHISTORIA.
113
*-qn" eller "-aw" kan det inte ha haft, möjligen "-q", men
det blir blott en gissning1.
Det är alltså icke sant, att D:s former på -an äro "rent
dialektala".
Väsentligen samma förhållande är det med Bröms
Gyllen-märs, i vars Visbok 1620 L. anträffat en del -an, ett par -a,
men allra oftast -en. Inte heller B. G. skriver "dialekt"
(isynnerhet inte i ändelser).
Vad angår -an i övrigt tror sig L. röra sig på
jämförelsevis säker mark i Västergötland. Han har flera västgötska
källor, som ha -an en). Att detta icke behöver vara "rent
dialektalt" -an, framgår av det nyss sagda; förövrigt också
av källornas egen natur. Men här faller L:s uppfattning på
det förhållandet, att västgötskan hade förlorat -n redan
på 1500-talet2.
För västgötskan föreligger ett rikt material i
Ortnamnskommitténs arbeten. Vid en flyktig genomläsning av de
hittills utkomna häftena har jag träffat ett 30-tal -a i starka
feminina ortnamn från 1500-talet:
Bua Buda Böda (nu hu a Boden), kleffua (kVaiva Kleven),
Maa Mada (maa Maden), Tompta {te’mta Tomten), Göla (jnlra
Gö/en), Vicka (vika Viken), Skwalpa (fvdl-pa Skva/pan, 1415
skr. Squalpen), Smistoffta {sméstomta Smedstompten), Qwarna
-querna {Kvarnen), Lida {lia Lidén, 1620 Lia)3.
Exemplen äro från 1542—1591. Från samma tid träffas
också t. ex. Håla {Hålan) 1578. -a möter också under de
följande århundradena. Vid sidan av -a förekommer -an och
-cn. Det visar sig (vid en flyktig överblick), att -a är
relativt vanligt på 1500-t., sedan blir sällsyntare i förhållande
till -an o. -en, till sist nästan helt uttränges. I de flesta fall
segrar till sist -en. Vi kunna jämföra, att den äldre tiden
1 En gissning blir också antagandet av "dialektblandning44; därtill
en osannolik sådan. (Jfr L. s. 102.)
2 Jfr L:s invändning: "Former med -a måste styrkas vida
tidigare" (s. 95).
8 Ett västgötskt i ffouja från 1540 anföres redan av Beckman Sv.
Lm. XIII. 3 s. 17. — Samlingen av -a och -an från 1400- och 1500-t. kan
säkert avsevärt kompletteras. Beckman anför åtskilliga fornsvenska
skrivningar, som dock kanske äro osäkra (jfr L. s. 98). Am. Larsen
har antecknat åtskilliga sent fornnorska -an, det äldsta från 1396.
Han tolkar dem som repr. uttalet <(. Bevis för »-förlust anför Larsen
från 1472 och 1495. Se Arkiv XIII s. 248 f. — Det är icke troligt,
att företeelsen varit tidigare i Norge än i Sverige.
Språk och Stil. XII.
8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
