Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
116
BENGT HESSELMAN.
naturligtvis har det inte varit enarådande. I "Slutartikeln"
s. 151 ff. har jag sökt göra sannolikt, att genuin stockholmska
haft bortfall av slut-rø, och att den troligen haft fem.-art. på
-a: sola. Jag har också belagt sådana former ur
stockholmares skrifter1. Sådant -a har levat kvar vid sidan av
-an (och av -en) såsom mera vulgärt. Samma person kan ha
sagt sanning an (finns skrivet hos Lucidor) eller sanningen,
men bus på döva, ful i syna. — Bortfall av -t i neutrala
artikeln är ju också det ett drag i genuin stockholmska: man
kan säja fara på lande, Lagårsgärde, men knappast annat än
(det förlovade) landet, (himmel]riket2.
Det bela kan vara enkelt nog; det gäller att söka
föreställa sig de många olika möjligheterna för övergång mellan
dialekt och skriftspråk.
Som bevis för nasalitet duger alltså icke skrivsättet med
-an. Inte ens som ett svagt sannolikhetsbevis kan det anföras.
Även om vi träffa författare, som fullt konsekvent skriva
-an (yikan), bör det inte i första hand tydas som bevis för
annat än talspråkligt -a. Skrivsättet -an kan av enskilda
eller i enskilda ämbetsverk ha utbildats till fullt normalt
skriftspråk. Det kan i enskilda fall ha motiverats rent teoretiskt
med en fordran, att genus femininum även i artikeln bör ha
ett synligt grammatiskt uttryck till skillnad från maskulinum
och i analogi med främmande språk3. Möjligen skymtar det
fram hos Tiäliman en aning till en sådan teori.
Å andra sidan är -an icke (lika litet som -a) något
bevis emot en eventuell nasalitet. Det är fortfarande möjligt,
att vi på 1600-talet haft nasalitet i rätt stor utsträckning.
Men jag finner det icke sannolikt4, att den haft så särdeles
1 Jfr "Slutartikeln" s. 153 rad 22 uppifrån, s. 155 rad 2 och 3
uppifrån och s. 154 rad 17 och 11 nedifrån (i noten 4 s. 153). Jfr
även Noreen Altschw. Gr. § 317, 3!
2 L. torde härav inse, att jag kan ha haft rätt att med
Rydqvist sammanställa Hofs handan med det nutida, vulgära i syna. (I
sammanhanget var det blott fråga om att visa, att Stockholm troligen
hade en dial. med -«(w), icke ä(n) (jfr s. 149 rad 8 uppifrån) och för
det ändamålet voro -an och -a likvärdiga). — Här drar L. (s. 95) av
mina ord, på fullt allvar synes det, den slutsatsen, att jag skulle tro
på två n-bortfall: först synen > syna; så genom kompromiss synan och
slutligen med n-bortfall n:r 2 syna! Jag är helt ocli hållet oskyldig
till denna underliga idé. — Bevarade an-former torde vara mellan,
(jfr utan, innan), kanske i onödan?
Så kanske hos Gyllenhielm, som väl kommer närmast
konsekvensen härutinnan.
4 Jfr ’"Slutartikeln" s. 155 r. 5.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
