Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ANMÄRKNINGAR TILL SVENSK SPRÅKHISTORIA.
121
mig väl bekant (och var det innan jag påbörjade min avh.
om i och ?/), jag tror mig känna till bättre bevis på dess
existens än de mycket svaga från materialet hos Bureus som
L. anför. Redan Hultman har anfört sådana, se Östsv. Dial.
§ 15 och jfr diskussionen av dessa östsvenska fall i
Stav.-förl. § 142 anm. och §§ 155—163. (Detta tycks L. här ha
glömt). Bevis kunna också hämtas från väl undersökta norska
dialekter,
S. 228 f. yttrar sig L. om vokalövergång och
förlängning i "4. typen sighla, myghla, stajila". Han säger att det
"icke är nog" att som jag gör s. 157 (Vok. i och y) i fråga
om denna typ säga, att förlängning av a och ä "mycket ofta"
inträder. Mitt påpekande a. st. innehåller emellertid, att a
och Ii "mycket ofta" förlängts i typen stajjla (tonlös kons.
+ l, v, r) inom "just det område" (= Dal., Gästrik]., n. och
mell. Uppl.: s. 155 nederst), där övergång av i, y > e, ö i
samma typ "är bäst bestyrkt". Det är säkerligen riktigt.
Men att det skulle vara "nog", har jag icke tänkt mig.
Allra minst i den form, vari det refereras av L. Vartill
"nog"? Uppgifterna om förlängningsföreteelserna i detta kapitel
äro tillsatta såsom belysande anmärkningar i förbigående,
som äro ägnade att styrka mina antaganden om de
geografiskt och fonetiskt svårbegränsade vokalövergångar, som
behandlas i kap. VII. Av samma art äro uppgifterna om
Gudbrandsdalskan s. 153 f. Jag anser fortfarande, att de
bidraga till att göra mina ljudregler troligare1.
Då L. säger s. 228, att "lösningen av det speciella
problemet vid i och y hade dock bort föregås av en allsidig
granskning just av detta antagande" (nämligen om tidig
förlängning av konsonanten), vet ban icke vad ban begär. En fråga
som denna kan icke föras framåt genom blott — diskuterande.
formulering (som kanske icke är så övertänkt) vara ägnad att utsläta
skillnaden mellan de förut och delvis ännu "vanliga" åsikterna (i
synnerhet angående svensk språkutveckling) och det nya i
uppfattningen av dessa saker, som tillkommit genom Hultmans (och mina)
undersökningar, vartill icke blott hör övervinnandet av den gamla
positionen "i öppen stavelse" utan ocksA bl. a. begreppet
"stavelse-förlängning". Detta är icke det enda stället i sina skrifter, där L.
förblandar nya forskningsresultat med vad lian alltför tidigt kallar
den "vanliga uppfattningen" eller omnämner med ett "såsom allmänt
är bekant44.
1 Jfr i övrigt den helt annorlunda lagda framställningen i
Stav.-förl. 1902.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
