Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
122
bengt hesselman.
(Anmärkningen var förövrigt lätt att framställa. I Staf v.
-förl. 1902 inledes framställningen med ett försök att utreda,
vad just denna faktor (konsonantförlängningen) kan lia betytt
för utvecklingen i de östsvenska målen: §§ 20—27.
Stafv.-förl. handlar om kvalitets- och kvantitetsändringar!)
S. 226 f. yttrar han sig om vidhia, stydhici, mitt kap.
VI. I detta kap. har jag helt och hållet utelämnat allt
omnämnande av kvantiteten. Detta borde dock ha gjort L.
betänksam. Kvantitetsutvecklingen i kap. VI är en svår fråga,
den är alls icke empiriskt åtkomlig i samma grad som
vokalövergångarna (i > e, y > ø). Emellertid har jag bildat
mig en dol meningar också om den (liksom över det möjliga
sambandet också här mellan kvalitet och kvantitet) på grund
av vissa egenheter i svenska och norska dialekter, jag har
t. o. in. uttalat en liten förslagsmening i största korthet,
Stafv.-förl. § 171. Också Hultman har framlagt en teori.
(Dessa existera icke för Lindroth.) Men eftersom v ok
al-övergångarna i kap. VI voro (empiriskt) klara i alla fall
(sä när som på några punkter av blott dialektgeografiskt
intresse), undvek jag med avsikt att här dra in dessa osäkra
kvantitetsteorier. Genast är L. över mig: "Redan vid denna
typ (jfr nedan) saknar jag hos H. tillbörligt beaktande af ett
för frågan ej oviktigt spörsmål: det, om inte i en hel del
fall inträdt förlängning" ... — L:s egna reflexioner här äro
icke annat än hugskott.
Då L. s. 207 vidrör behandlingen av förbindelsen a + m.
har han alldeles glömt de bidrag till denna frågas lösning,
som givits av Noreen, Grunddragen av den fornsvenska
grammatiken (1910) § 79, 2, av Hultman, Nordiska studier s. 226
not 1, och av mig, Stafv.-förl. (1902) § 110 (att gammal,
hammar äro ljudlagsenliga, betraktar jag numera som säkert).
Nord. stud. s. 388, Vok. i och y s. 82. På grund härav
bedömer han oriktigt mitt yttrande om skramla, hamna, vimla,
Vok. i och // 152x.
1 S. 218 not 5 nämner L. några ex. från Bure på förkortade
preterita av 1. konj. t. ex. svara svarade’. Han tänker sig, att de äro
-möjligen de äldsta säkra ex." på denna typ. Därvid har han
förbisett att Östergren S. o. S. I. s. 96 f. uppvisat flera vida äldre
sådana prot. t. ex. från Hist. Troj. 1529, från Didrik, ett brev av år
1508 etc. — Vid anmärkningen om Lucidors llfwa ’lefva’ (s. 142 noten)
har han förbisett min utredning om samma form, Vok. i och y. s.
216 (och 215) med not 2.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
