- Project Runeberg -  Språk och stil : tidskrift för nysvensk språkforskning / Tolfte årgången. 1912 /
141

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

HliMVANT OCH FRÄMMANDE I NOMINALBÖJNINGEN. 141

Georg, Johan. Till och med om namnet i sing. har
huvudaccenten på slutstavelsen, är det ej omöjligt att bruka -ar,
t. ex. av Eugen, Alfons. Men det märkes lätt, att somliga
förnamn av formella skäl bli obekväma till pluralbildning, t. ex.
Torsten, Sverker. Otto, Axel, Hugo. Och vidare är det av
intresse att iakttaga, att pl. på -er, där sådan stadgat sig i
bruket, beror på lärd tradition, påverkad av utländskt
språkgods. I förbindelsen "våra stora Gustaver" visar redan
for-tisplatsen, att den latinska formen Gustavus legat till grund.
Pluralerna Olaver och Valdemarer bero väl huvudsakligen på
dansk-norskt inflytande. Men Selma Lagerlöf brukar (i
Jerusalem) om en svensk släkt formen Ingemar erna, och det får
kanske lämnas ovisst, om ej förnamn på -ar av välljudsskäl
åtminstone i litteraturspråket helst få pl. -arer (med fortis på
penultima), så t. ex. Oskar er. Men att manliga förnamn i
ett vida övervägande flertal fall taga pluraländelsen -ar, står
dock fast.

Familje-namn

uppträda tämligen sällan med pluraländelse om ock oftare än
förnamn. Andeisen är i de flesta fall -ar. Så böjas ej blott
familjenamn, som utgöras av eller ha till slutled ett
appella-tiv med motsvarande böjning, utan även t. ex. Lindroth,
Barfot, Blomstrand, Lamm, Berg, Ehrensvärd, Horn, och
sådana, som ej kunna (i sin helhet eller till sin slutled)
identifieras med något svenskt appellativ, t. ex. Tamm, Ling,
Bergstedt, Pappenheim, Stuart, Hamilton, Aminoff, Sydow,
Schlegel, Magnus, Lagus. Också sådana familjenamn, som äro
förkortade av en latinsk form på -us eller -ius, och nu ändas på
starktonigt -ell, -il, -an, -en, -in, -er, t. ex. Danell, Troil, Sylwan,
Noreen, Laurin, Tegnér, också dessa äro så välbekanta för
svenskt språköra, att de åtminstone i dagligt tal allmänt få
pl. på -ar\ så t. ex. brukade bröderna Tegnér i Lund alltid
kallas TegnérarnaI mera litterär stil skulle väl -er kunna

1 Huruvida namnen på -an snarare än de andra tillåta plural
på -e/% förtjänar kanske att undersökas.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 21:17:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sprkstil/1912/0145.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free