Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HliMVANT OCH FRÄMMANDE I NOMINALBÖJNINGEN. 143
två- ellar flerstaviga och ha fortis på ultima, undantagslöst
bilda pl. på -er, t. ex. arab, hindu, karaib, tartar, spanjor,
portugis, kines och de talrikt representerade på -an.
De övriga namnen på nationer, innebyggare i vissa
landskap o. s. v. äro icke genom sin form bestämda för endera
av pluraländelsen^ -ar och -er. Andra grunder än de rent
formella analogierna måste här vara avgörande.
Plural på -ar ha vi uti svear, lappar, ryssar, gutar (=
gottlänningar), rospiggar, virdar (i Värend), håttar (i
Bohuslän) — alltså i ord, som äro välbekanta även för de olärda
klasserna inom vårt folk. Anmärkningsvärt är, att en så
fjärrboende nation som Turkiets innevånare i vårt språk får
den äktsvenska ändelsen -ar; men förklaringen ger sig strax,
ty turkarna ha ju av ålder haft en framträdande plats i vår
allmoges föreställningskrets.
Alla (eller så gott som alla) övriga folkslagsnamn ha
pluraländelsen -er, även namn på folk, som bo oss ganska nära.
t. ex. ester, slaver (jfr slavar = trälar), friser (jfr Friesar
eller [von] Friesar), daner, britter, irer, kelter, franker,
serber, tjecker m. fi. Det är uppenbart, att kammarlärdomen
och utländska föredömen åstadkommit antagandet av -er till
pluraländelse i den större mängden folkslagsnamn; de lägre
klasserna ha ej haft något inflytande på dessa substantivs
flertalsform, ty geografien hörde ej till deras kunskapsområde.
Om "folket" undantagsvis bildade plural till ett substantiv
av dessa kategorier, föredrog det väl i allmänhet ändelsen -ar,
t. ex. negrar av neger. Hur ensidigt de "lärda" tillämpat
sin regel om -er i folkslagsnamn, visar sig tydligast i deras
bruk av formen (Öst-, väst-)goter och t. o. m. göter (som
namn på svenska författare av en viss skola; alltså ha ej
gamla nordiska eller ens rent svenska substantiv sluppit ifrån
att antaga den utländska uniformen. Mindre underlig, om
än i och för sig alldeles onödig, är den reglering, som under
de senaste årtiondena företagits med subst, polack; detta
uttalades förr med fortis på penultima och fick i pl. ändel-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
