- Project Runeberg -  Språk och stil : tidskrift för nysvensk språkforskning / Tolfte årgången. 1912 /
144

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

144

GUSTAV CEDERSCHIÖLD.

sen -ar. numera får det vanligen fortis på ultima och
ändelsen -er i pl.

Homonymer

eller "liklydingar", som i pl. skiljas därpå, att det ena ordet
får -ar, det andra -er, äro mycket upplysande för olikheten
mellan det folkliga och det lärda språkgodsets behandling.
Visserligen uppräknas de ifrågavarande liklydingarna
(någorlunda fullständigt) i de flesta grammatiska läroböcker, men
för sammanhangets skull och för att få tillfälle att åtminstone
i någon mån placera dem efter frändskap i betydelsen, anför
jag här dem, som jag har påträffat.

Form, regel, (Obs. likväl skillnaden i accentuering!)
gång, cykel, not, mask, bank, börs, byrå (-er i betydelsen
kontor o. d.; fortis ligger då oftast på å), skänk, bal, vals, kur,
malm, pris (-ar snus, -er tagna fartyg), sits, stav, bas. Hit
kan också föras bark, så framt man får anse, att språkbruket
stadgat sig till att med barkar mena barkstycken, med
barker fartyg av viss typ.

Också den förut omnämnda pluralen slavar kan
betraktas som folklig, eftersom ordet ju av menige man brukas i
betydelsen "fästningsfångar", "tukthus fån gar".

Lånord pä svagtonigt -el

intaga, liksom de på svagtonigt -er (till vilka vi sedan skola
komma), på sätt och vis en särställning bland sådana
lånord, som äro mer än enstaviga. På grund av sin
accentuering överensstämma de så pass med rent svenska ord eller
med gamla lånord, som numera knappast uppfattas som
främmande, att de vid pluralbildningen mycket ofta antaga deri
svenska ändelsen -ar. Emellertid brytas också här motsatta
strömningar, de lärda och de folkliga.

Det har synts mig lämpligast att skilja de lånade subst.,
som ha blott två stavelser (och därigenom mera likna de
rent svenska på -el), från dem, som ha flera stavelser.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 21:17:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sprkstil/1912/0148.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free