Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
182
HJALMAR LINDROTH.
det då något riktigt däri. För mig åtminstone överväger den
lilla tillfredsställelsen att här kanske ha sett rätt blamagen
att ha varit okunnig om ett litet litteraturställe1. För H.
står prioritetsfrågan i förgrunden.
S. 112. Då H. vid referat av min ståndpunkt påstår,
att jag sagt formerna på -an åtminstone före 1650 vara ’rent
dialektala’, är detta citat åter oriktigt — både formellt och
reellt. Han synes väsentligen åsyfta stället s. 97 r. 7
nedifrån. Där talar jag dock just om ’de utpräglat dialektala
-an\ och att jag räknar med möjligheten av även andra än
rent dialektala -an vid nämnda tid, framgår av hela slutet
av uppsatsen (se särsk. s. 104).
Därefter övergår H. till en mera saklig utredning och
uppkastar då först frågan huruvida 1600-taleJs -an haft uttalet
-qn. Han finner det i fråga om en del av mina källor
’mycket osannolikt redan därav att samma källor också ha -a\
Detta är ju precis samma skäl som förmådde också mig till
att liär tänka på annat uttal än -qn, nämligen på -q (se s.
102 överst).
’För Dahlstierna ligger saken klar’, säger H. därpå. Men
den utredning han i den punkten presterar är sannerligen
långt ifrån klar. Han påstår, att ’den enda tillåtliga
tolkningen av detta material, är att D:s dalbomål haft b. f. på
-a\ och säger (n. 4), att denna tolkning redan ’antytts’ Spr.
o. st. VII, 227 o. 228 med not. Och dock är det så, att H.
på detta ställe givit — eller skall jag säga antytt? — en
alldeles motsatt förklaring. Eller är det H:s mening, att man
ur påståendet, att ’-arø motsvarar den nuvarande
dialektens -a’2, skall läsa ut detsamma som han i sin sista
uppsats säger? Den enda förnuftiga tolkningen är väl i
stället den, att -an — det må vara uppkommet hur det vill —
är förstadiet till -a (märk: ’den nuvarande dialektens’). För
den uppfattningen har jag ock citerat H. s. 97 n. 3, med
stöd i detta ställe. Nu ger han emellertid betyget otillåtlig
åt uppfattningen av -an som ’rent dialektalt’ och vältrar över
ansvaret för den på mig genom ett: ’det är alltså icke sant,
att . . (s. 113).
1 Kallstenius ’grunder’ inskränka sig nämligen till ett. litet
skäl i en not.
2 Spärrningen gjord av mig. — Yttrandet fälles visserligen inte
.lire k t om subst. best. fem., men just i den av H. andragna noten
jämföres denna form till belysning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
