Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
184
HJ ALM Å li LINDROTH.
talets slut aldrig -an, ej heller Beronius’ Rebecca från 1674
(detta har jag också berört i nyss citerade not). Åtminstone
något synes mig det anförda alltjämt tala till förmån för att
det vid århundradets början funnits ett dialektalt -an (uttalat
~qn eller -q), som sedan blev -a.
S. 116 not 2. Här betygar H. ånyo sin oskuld till en
’underlig idé’, som jag falskeligen velat påbörda honom. Men
när man med direkt gillande (’med rätta’, heter det) citerar
en annans — här Bydqvists — ’sammanställning’, men icke
gör något som helst förbehåll mot arten av denna1, då får
inan skylla sig själv om man tros hysa samma uppfattning
även i den punkten. Här låg det så mycket närmare, som
H. i fråga om Dahlstierna just :— som ovan framhållits —
tidigare syntes supponera ett förlopp -an > -a. Men då får
man också ur H:s uttalanden i ’Slutartikeln’ fram just den
(av H. refererade) utvecklingsgång jag — men märk under
vilka reservationer (se s. 97) — antagit som åsyftad, trots
det att den syntes också mig ’underlig’.
S. 117 anser H. som ett indicium emot någon större
utbredning av nasalitet, att våra grammatici icke ha något att
förmäla därom. Några sådana uppgifter kunna ju nu
näppeligen väntas före omkring 1670 — det skulle då vara hos
Bure —, och efteråt ha vi ju ett litet ställe om vilket jag
nu för tredje gången 2 nödgas erinra: Lagerlööfs ’enuntiamus
fere iväälan’\ icke därför att tolkningen är fullt säker (se i
noten sist cit. st.), men därför att stället bör beaktas i detta
sammanhang. ’Vi ha knappt att vänta några direkta analyser
— före en tid, då nasaliteten alltmera var försvunnen; och
också jag tänker mig ju, att så kan ha varit fallet alltsedan
1600-talets mitt (för att ånge en tid i stort).
H. slutar med att säga, att det vore utan betydelse för
hans undersökning i ’Slutartikeln’, även om jag skulle ha
rätt i min tro rörande nasaliteten. Ja, men inte utan
betydelse för mig. Det var ju min uppfattning jag ville söka
för*v-,ra mot en summarisk förkastelsedom, och H:s
undersökning hade jag anledning att beröra endast försåvitt den
berörde samma problem.
1 Att Rydqvist menar, att Hofs -an var förstadiet för -a i syna,
är väl intet tvivel om; se det från honom citerade stället. Det kan
anmärkas, att Bydqvist senare (SSL 4, 412 f.) tycks ha frångått denna
uppfattning, i det han inte litar på Hofs -ann.
2 Se ’Bureus’ s. 164, Spr. o. st. XII, 101.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
