Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MOTA NM Ä K K N INGA U TILL SVENSK SPRÅKHISTORIA.
185
ir.
Hesselman tar sig nu anledning att i ett särskilt parti
beröra vissa delar av ljudläran i min bok om Bure, i den
mån nämligen som jag där yttrat mig om hans egna
undersökningar. Innan jag tar upp till bemötande de särskilda
punkterna, önskar jag betona, att jag ingenstädes givit H.
anledning till en tro, att jag skulle av otidigt klanderbegär
eller någon slags partiskhet ha velat komma åt honom.
Tvärtom vågar jag påstå, att jag ärligt erkänt den skuld jag
för synen på en hel del språkliga företeelser och för möjlighet
till arbete på vissa områden står i till honom1, och att jag
mer än de flesta uppskattar de förtjänster han inlagt om
vår-svenska språkforskning — även därpå skall H., i den mån
han inte redan fått det, få se bevis i ett par snart
kommande recensioner. Men jag har icke frånsagt mig rätten att
Öva kritik eller uttala avvikande meningar. Och då jag för
min del alltid använt sakliga ordalag, har H. ingen rätt att
därvid anse sig ’överfallen’ (jfr hans uttryckssätt s. 122 r.
21). Nå, rätten att opponera vill väl H. inte heller på allvar
frånkänna mig; men han anser mig uppenbarligen obefogad
därtill, på grund av min bristande sakkunskap. Om denna
har han starka ord. Om han ock har starka skäl, det
skola vi nu se litet närmare på. Det är H:s eget fel om
nu detta kritiska moment ånyo tränger sig fram i fråga om
sådana hans skrifter, där jag dock främst har öga lor
förtjänsterna.
H. begynner (s. 119) med att söka fastslå en konstitutiv
olikhet mellan sina båda avhandlingar: gradualavhandlingen
och ’De korta vokalerna i och // i svenskan’. Den skulle
bestå däri, att den förra behandlar både kvantitets- och
kvalitetsfrågor, den andra endast de senare (utom mera i
förbigående eller där det av särskilda skäl synts lämpligt). Detta
sista påstås framgå av arbetets titel ’De korta vokalerna i
och y i svenskan’. Ja, detta påstående spärras och tycks
verkligen skola tas på allvar, fast man helst ville tro att det
vore ett skämt. Med minst lika stor rätt hade väl H.
kunnat påstå, att det icke är fråga om kvalitativa förskjutningar,
eftersom det då inte längre vore i och v/. Emellertid — man
kunde dock äga rätt att åtminstone i Förordet eller i Inlecl-
1 So särsk. ’Biireus’ s. 131 n. 1.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
