Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MOTANMÄUKNING All TILL SVENSK SPRÅKHISTORIA.
189
inte vad han kan ha tagit åt sig (bortsett från den lilla noten
s. 140 n. 4) — före s. 144; det måste vara beträffande det
här sagda han fritar sig från anmärkning, eftersom han i
’Vok. i och y o. s. v..... Nå, men i gradualavhandlin-
gen, vars sid. 83 jag uttryckligen citerat, medan jag om ’Vok.
i och y’ just sagt ifrån, att det genetiska sambandet där
knappast markeras? Upphävt är det tidigare uttalandet där
icke, och då må jag väl kunna ta fasta på det. En speciell
punkt vid l > e kommer strax på tal. — Det första
speciella skäl som H. så förebringar för sin skarpa generalisering
ovan, är ett varvid han dock inte kan säga mer än att han
icke ’tror’ att jag har rätt. Och hans invändningar emot min
framställning ge här i varje punkt, som verkligen är
ordentligt specificerad, anledning till motanmärkning — och
förvåning. Han tycks mena, att jag gjort gällande kvarstående
’normal’ kortstavighet i tvåstaviga ord för Bures språk. Hela
min utredning går dock ut på att söka visa upp att sådan
tycks ha funnits blott framför vissa tonande kons. och
vid vissa vok. Inte heller är kortheten i tåla mitt
avgörande bevis, vilket varje läsare måste ha sett. Hur skulle
man ur den kunna få fram en sådan slutsats? Då nu H.
påstår, att tata inte bevisar normal korthet, vänder det sig
således mot något jag aldrig sagt. Men vad menar nu då
H. med att fråndöma just detta ord beviskraft? Ja, det
torde även den fullt initierade undra över. Lyckligtvis
förmår jag lyfta något på slöjan. Vid ett personligt
sammanträffande våren 1911 nämnde H., att helt nyligen iakttagits,
att i vissa uppländska mål, vilka eljes genomgående förlängt
de korta rotstavelserna, just vid l — som jag vill minnas
blott i 2-staviga former1 — kortheten var bevarad2. Denna
kons. skulle då inta en särställning. Men detta — som
enligt H:s egna ord vid tillfället helt naturligt var mig obekant
— anser sig H. här inte behöva lägga fram för läsaren, trots
det att det skulle vara med som motiv till ett allmänt
nedsättande omdöme. Det synes honom räcka, att han blott på
sin egen auktoritet påstår, att kortheten i tala inte duger
som bevis — för vad? För vad jag aldrig velat bevisa
1 Kanske det är därför som H. inte uttryckligen desavuerar
också den av Bure angivna kortheten i kohl.
2 Jag vågar icke gå i god för att detta referat ur minnet är
absolut korrekt.
3 Naturligtvis begriper ,jag, att H:s upph-sning om orden med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
