Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
190
HJ ALM Å li LINDROTH.
Vad nu hela min utredning om kortstavigheten hos Bure
beträffar, vågar jag vädja till andra läsare, om jag inte på alla
kritiska punkter yttrat mig försiktigt, och för själva saken,
för vars annorlunda uppfattning H. utom det nämnda
ingenting förebragt annat än allmänna uttryck, ber jag dem även
uppmärksamma bokens s. 285 f. — Ännu betänkligare lär
det enligt H. vara att ur exemplet häfteskredhet vilja bevisa
kortstavighet hos enstaviga former. Kanske det, men det tar
jag bra lätt, eftersom jag just behandlat formen som
två-st avig. Var och en kan se efter på det av H. själv
citerade stället s. 141. Jag sätter där formen t. o. m. i direkt
motsats till vetta, hettar, och s. 142 n. jämför jag den med
hveka1. — I det följande ådrar jag mig en anmärkning —
ty en sådan måste det väl vara — för att jag (icke speciellt
gent emot H.) framställt en möjlighet som — redan var H.
bekant och för vilken ban tror sig ’känna till bättre bevis’.
Det senare gläder mig naturligtvis, det förra kunde jag inte
veta. Ty med sin ’bekantskap’ med möjligheten i fråga kan
H. dock icke syfta på de §§ 155—163 i Stafv.-förl., vilka
han här drar fram såsom glömda av mig. Ty där avvisar
han den ju uttryckligen. Skulle jag nödvändigt ha direkt
opponerat mig mot denna framställning (som för övrigt
blott byggde på östsv. material), och är här den
underlåtenheten mitt fel? De båda övriga av mig ’glömda’
ställena, Hultmans § 15 och H:s Stafv.-förl. § 142 anm., beröra
ju helt andra saker: det är där fråga om ett slags a-omljud
eller om e uppkommet genom utjämning i former där det
egentligen inte hör henima.
2. Så kommer H:s gendrivande av min anmärkning s.
228 f., att han borde ha låtit behandlingen av typen sighla
o. s. v. föregås av en allsidig granskning av möjligheten av
tidigare kons.-förlängning. Jag vet icke vad jag begär, säger
han. Jo, ganska väl. Jag har icke tänkt mig någon full
I gör att jag får ett säkert ex. mindre också för vad jag verkligen
velat bevisa.
1 Sedan är det ju en psykologisk fråga — av underordnat
intresse — varifrån H. fått sin uppfattning. Jag tänker mig då, att
den kan ha. till utgångspunkt s. 145, där jag — efter att ha sökt
ådagalägga, att vokal förändringen kunnat ske före förlängningen —
säger, att ’former som lön skrëdh inte då behöva vara några
orimligheter’. Men de äro ju blotta ex. på ett allmänt resonemang, varvid
det senare ex. visserligen valts i anslutning till ett ord som nyss
förut varit före.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
