Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
250
KUBEN (i: SON UEUü.
(III: 2.17). — "Rec. har trott sig finna en viss
partieipial-construction här mycket brukad, hvilken, efter hans öra, ännu
icke medgifves i vårt språk, och oftast gör omening, stundom
motsats af det man ville säga: t. e. sid. 14. knapt stegne
utur båten, träffades (träffade vi) en bäck. — — — Sid. 49.
komne til skeppet, hade en i vår frånvaro stulit. Sid. 62.
(Landet) öfverallt betäckt med snö, sågs där ej et enda träd.
Sannolikt är detta en ställning, til hvilken Originalets art
bidragit; men Svenska örat fordrar en annan vändning. Några
andra ord hafva fått en förkortning, som i tal medgifves,
men til äfventyrs i skrift ej har godkända mönster, såsom:
talte, svarte, kokte, ropte, råktes, brukte, m. fi. för talade,
svarade m. m. Äfven önskade Rec. at ej få läsa: här fanns
(funnos) inga frugter, sid. 8. Bägge gaf (gåfvo) oss stycken.
sid. 41. — — — beflitade at visa oss höflighet täflade de,
sid. 26. Sid. 64. står samm och simmade (natabat)
omedelbart på hvartannat" (III: 237 ff.). — "Föryngra I. D. S.
134. och försorgliga 2. D. S. 27. äro tvänne nygjorda ord,
som svårligen skola göra lycka" (III: 389.)1 — "Öfvers,
synes alldeles hafva förälskat sig i ellipser, men i synnerhet i
participiala constructioner, som icke allenast stöta örat och
göra meningen otydlig, utan ofta oriktigt brukade alldeles
förvända den. T. e. S. 15. klädd och i alla andra*åtbörder
lik en Turk, satte ingen i fråga at han icke så var.–-
Sällan är Numerus iakttagen; Flere masquerade menniskor
Lånt (bundo) et kläde för min mun; — mit sälskap togo (tog)
bort näsduken" (III: 475 ff.). — — blott han [öfver-
sättaren] kan öfvertyga sig, at rätt öfversätta ej är et högst
lätt arbete, och at svenska språket ej är mera arbiträrt i
ord, böjelser och ordfogningar, än andra språk. Man bör
t. e., då man vill skrifva correct, ej nyttja mångfaldiga som
et verbum, ... ej betjena sig af gamla ord, som kommit ur
bruk, såsom omhugsan, varkunsamhet, då man utan dem kan
1 Jfr Språk och Stil XII: 197. — Jag anmärker ännu en gång.
att Journalens uppgifter endast äro subjektiva tycken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
