Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ATTERBOMS KRITISKA LÄROSPÅN.
23i>
Menniskan kan fatta det Ewiga utan bild, och Anden utan
skepnad; troligen ligger det i menniskans natur, att hon
aldrig uppnår en Själsklarhet, som skulle förvandla henne
sjelf till Ande. Emellertid är häraf tydligt att ett Religiöst
bild-systém är så mycket mer svarande mot sitt ändamål, ju
sublimt-bildligare det är: och här är det som Catholicismens
stora företräde ligger. Det åligger Folklärarn, att nitiskt
betjena sig af sin Läras heliga Urkunder, att genom renare
och renare bilder leda sina Åhörare till lif och salighet: och
det bör vara honom en vällust, att predika en tro, hvars
andliga realität Filosofien segrande bevisat. Till dessa
predikningar behöfvas ett klart vett, ett varmt hjerta och ett
lågande -språk, som kan lämpas efter olikt odlade åhörare.
Men detta språk ingifves omedelbart af ämnets helighet: är
Talarens hjerta mäktigt att känna Guds närvaro, så talar
han ock, som om han stode inför Guds åsyn. Denna naturstil
är på en gång hög och enkel, och den skall på en gång
förädla Förståndet och rena Fantasien: det förra skall gerna
bada sig i tankegångens äther, den senare likaså, men hon
leker dessutom med dess färgskiftande skyar.
Detta är, M. H., hvad jag i anledning af förevarande
Idéer trott mig tillständigt, att commenterande tillägga.
Några små strödda Språkfel, emedan de tydligen äro
Skriffel, har jag ej tyckt löna mödan att uppräkna. — Jag
behöfver väl icke antyda, hvad Aurora är dessa reflexioner
skyldig, dels för deras sanna förtjenst af skarpsinnighet och
präeision, dels såsom den, i sin genre första produkt hon
mottagit af sina Söner.
Vid samma tillfälle hade Palmblad även inlämnat till
bedömande en dikt, "Helga Ragnhild", som likaledes
recenserades av Atterbom. Av kritiken meddelar Böttiger endast
de tre sista meningarna (sid. 495). Det föregående lyder:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
