- Project Runeberg -  Språk och stil : tidskrift för nysvensk språkforskning / Tolfte årgången. 1912 /
274

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

274

IUj BEN G:SON BERO.

Bottigers redogörelse inte synes mig tillfredsställande, föredrar
jag att återge handskriften, präntad i skönskrift i arkivet:

Cidli och Meli.

Euch ew’ge Künstler will ich mich verbiinden,
Känn ich up.il, was Ihr schuft, und rein entfalten
So darf auch ich die Morgenröthe kunden.

A. W. Schlegel.

Zilia satt i cedrarnas skyggd. Den älskliga Cidli
Satt på Zilias sköt. Ringvis 1 den blommande flickans
Skullror omflög2 i aftonens vind det bugtande håret.
Undrande satt hon. Så undrar, den ljuft har drömt, och ur

drömmen

Plötsligen väcks. I tankar försänkt, så förvånades Cidli
Öfver sin nyss bortfladdrade dröm- af det fåfänga lifvet.
Mycket den Lilla sporde, och mångt belärande svar gaf
Zilia henne igen skonsamt. Med förtrolig kärlek
Hvilade flickans glänsande blick på förerskans anlet.

Dagen från himmelen sönk; på det azurbäddade hafvet
Såg med en moders blick den välsignelsegifvande solen.
Firande låg för skaparens syn den vänliga verlden.
Dofter ur cedrarnas rund utströmmade; klingande röster
Drillade genom dess susande löf: ur när och ur fjärran
Hviftade Aolsharpornas klang och Orfikans läspning.
Genom Cidlis förvånade själ flög häpnad på häpnad;
Fastare nu, mer innerligt smög hon till Zilias barm sig.

Och på kullarna ren och dalarna thronade natten.
Helig och varm, doft strömmande, frisk. I det glittrande löfvet
20 Aftonrodnaden brann, och bestrålade flickans kinder,

Och förvånad hon blickade opp mot den stjerniga himlen.
Andra stjernor den undrande såg; vidt andra, än dessa.
Dem af sin Far hon visade sett, då mot fönstren Orion
Tindrade, Sirius såg och samt [!] den herrliga Kassiopea;
Himmelsfacklor med klarare bloss upptäckte dess öga.
Ifrigt hon skådade opp: och se! vid randen af Östern
Glimmade fram ett vitnande sken, det silfrade skimret,
30 Flöt ett lysande klot högt opp ur de knotande vågor.
Vidt hän glänste Azurn, och de väldiga fjällarnas hjessor,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 21:17:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sprkstil/1912/0278.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free