Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ATTERBOMS KRITISKA LÄROSPÅN. 23i>
Zilias heliga blick uppblänkte i rörelsens tårar.
Ömmare Cidli till henne sig smög och ropade "Zilia!
Hvad för en Måne är det? Långt skönare är han i sanning
An den bleka, som nateligt förr med flytande silfver
Våra väggar där hemma bestänkt och mitt svällande läger.
Kär var den mig och huld; dock större och blankare denna."
Genom tårarna log och talade Zilia: "Lilla!
Hvad du skådar, är ej den måne, som fordom beglänste
Kuddarna i din säng. Det är, täckliga3 tärna, den vagga,
Der du en gång njöt. drömmen utaf snabbt flygtade lifvet". 40
Cidli darrade ömt tillsamman. Sin ljusliga hemmbygd
Såg hon simma i skimrande blå. Hon smög sig med inbrunst
Till sin Förerskas bröst, och sade med suckande trånad:
"Skall jag yppa för dig din Cidlis känslor, o Hulda?
Skön, onämneligt skön, är denna blomstrande holmen,
Detta fjäll af Smaragd, och dessa beliljade slätter.
Oss omsmickar (!) en mildare luft; en blåare himmel
Ögnar oss leende an, och en sol, mer vänlig än jordens.
Dessa blommor nicka mig till, som älskade Väsen;
Dessa bladen flistra 4 om mig, som hyllande * tungor; 50
Dessa fogeli 5 flöta 6 mig till, som kännande själar.
Skönare smakar mig palmens saft, den Ambrosiska drufvan,
An den mjölk och den frukt, som mig der nedre har mättat.
Sällare känner jag mig vid din barm, o Wäna! än fordom
På min Föderskas sköt och i vördiga Fostrarens armar.
Ofta ja£ tänker dock än, med hemåt trängtande vällust
På de flygtiga månader få (de tyckas mig stunder!)
Dem omarmad af Fadren jag lef t, omhuldad af Modren,
I Leksyskonens fröjdiga 7 krets. Ack säg mig du goda!
Fader och Moder höllo mig kär. Ack skulle väl stundom 60
Fader och Moder ännu åhuga 8 sin fjärmade Cidli?"
Genom tårarna log och talade Zilia: "Aldrig
Glömma dig Fader och Moder! Ej lätt förgätes ett foster;
Hvilket man fick i en salighets blink af den högsta förtjusning.
Hvilket man hjertat intill i nio långa månar
Burit, med ångst framfödt, och med modersbrösten det di at.
Nej, o Dotterli, nej! de förgäta dig alldrig, de dina!"
* av Böttiger fel läst som fy II an (t c.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
