- Project Runeberg -  Språk och stil : tidskrift för nysvensk språkforskning / Tolfte årgången. 1912 /
278

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

278

KUBEN G! SON BE KG.

Att jag vid Edens portar en gång må föra i Fadrens
Opnade famn till mötes den ren fullmognade Jungfrun,
Och i sin Mors en yngling med kraft till handlingar rustad.
Skjuten opp mellertid, och mognen i Gudomens åsyn!"
150 Talade så och slöt med en inbrunstlifvad omarmning.
Gudomens lugn i eden var rundt och firande stillhet.
Länge dock ej; mellomtystnaden 14 bröts af oändeligt jubel.
Och ur fjärran och när, från Ar amts höjder, från Pisons
Guldsandvältrande ström, och från ambrasträndren af Gxhon,
Från palmskogen vid Prath, och vidt från Hidekels cypresser,
Flögo med späda vingar i glans, som Libeller om hösten,
Öfver beliljade slätterna fram de förklarade själar,
Dem, fast knoppande än, Allfader till Himmelen upplyft.
Rundt omgjordad af herrliga Chorn, stod Cidli förundrad;
160 Meli af lust halfskräckt. Tonrikets Akorder nu väcktes:
Lutotoner ur cedrarnes rund frambäfvade; källor
Qvällade ned med Orfikaklang; Aoliska Harpor
Hviftade ur myrtsnåren till takt vid Barnenas festdans.
Cidli och Meli ilade hän i den himmelska dansen.
Yrande, hvirflande flögo de hän, att skullrorna rundtom
Lockarna svallade vildt och ur håret kransarna spriddes.

Alltså en fröjd gränslös Paradiset i salighet höljde,
Medan derunder i Grafvarnas land den ensamma Fadren
169 Stod i urnornas krets och begrät de förlorade sina.

Anmärkningar.
*) Ringvis. Stjernhj. Herkules v. 25.

2) OmfiÖg. Den frihet jag tagit mig att nyttja om och o såsom
ancipites, då de äro präfixer för verber och Adjectiver, — torde
ännu svårligen kunna ursägtas. Emellertid har jag i väntan på
någon absolut Svensk Metrik icke af nöd utaf [— utan af] ren grundsats,
öfverskridit det vanliga bruket. Ty om jag ock förbigår hvad
Hexametern ofta derigenom skenbarligen vinner i klassisk välklang, så
synes mig — då Tyskarna i dagligt tal säga ümflögen och likväl i
meter ofta läsa ümflögen — saken i omvändt förhållande vara
densamma, om vi tala ömflyga, och stundom i meter omflyga. Min
mening är fijr öfrigt ingalunda att en sådan frihet, till gynnande af
lättja och laxitet, skulle utsträckas till flere präfixer än om och o.
Ty dessa äro äfven i vanligt uttal de mäst lätta och liksom
öfver-halkande, (hvilken skillnad i tonhållning t. ex. mellan omlinda och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 21:17:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sprkstil/1912/0282.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free