Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
10
FUGDltIK 8ANDWALL
gaffj straff\ dhesze ord skrijffwas gemenligen lijka wid slutet,
men som dhe lijkwäl i taalande haffwa olijka liud. så göra
dhe intet något fullkomligit rijm\
Och äre dhesze dhe fåå ställen, som iag något liar at
påminna om, angående sielffwa rijmandet: vndrandes iag så
mycket mindrn at i ett så widlöfftigt wärk något slijkt är
infallet, som jag sielff haar försökt huru swårt dhet ibland
faller at hitta på ord, som fullkomligen rijma moot hwar andra2.
III.
Något smått will iag här och anteckna, som synes intet
wara aldeles efter Swenskans beskaffenheet, såsom:
Pag. 20 v. 9 och Pag. 79 v. 9. Dyrebar med tree
staffwelser: hwilket analogia intet synes tillåta, ty alle dhe andre
ord, som bindas med dhenna termination tillsamman, som
kostbar, ährbar, kunbar, findbar, fruchtbar etc. dhe tola ingen
tillsätning aff något e3.
Pag. 21 v. 30. all sijder i stället för alla sijderJag
håller oförgrijpeligen före, at alle affkortningar i orden som
borttaga skilnaden emillan singularia och pluralem numerum,
hwilken skilnad i sig sielff är så essentiel och nödwändig, bore
vndwijkas både i adj ec ti vis och substantivis, såsom och
pro-nominibus et verbis. till exempel.5
*’Sid. 70 r. 1—2 gaf ’.straff (sic!), ett talande exempel på, hur
litet man har rätt att sluta ur ett rim hos en gammal skald.
2 Dikten vimlar dock av andra dylika rimfel.
3 Sid. 13 r. 3 o. 60 r. 17 dyrbar resp. dyrbart.
4 Sid. 14 r. 16. Och haar statucr, samt Fontaines alla sider. För
att kunna klarera saken har Spegel tydl. nödgats utelämna prep. på:
Och haar statucr, samt Fontainer på all sider är den ursprungliga
lydelsen.
5 Man observera den bestämda ton, som här präglar
gramma-tikern och latinaren Lagerlööfs ord. Det är tydligen den redan då
synbarligen rätt långt komna utjämningen i pres. paradigmet mellan
sing. och plur., som upprör honom och varpå han nu framdrar ett
par exempel. Sådana fall äro ej sällsynta i dikten, ex. sidd. 16, 22,
26, 46.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
