Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
24
FKKDKIK SAN D WALL
en eller flera obetonade stavelser utan större metrisk
betydelse. Sannolikt genom närmare bekantskap med medeltidens
latinska dikter, där latinet omedvetet antagit de moderna
språkens versform, byggd på accent och nm, men från
klassisk metrik bevarat det för varje vers av samma slag bestämda
stavelseantalet, fann man den gamla diktningen med mera
godtyckligt antal stavelser i verser av samma slag inkorrekt
och lade till grund för sin poesi denna nya princip:
stavelseräkningen, den syllabiska principen, aden mest barbariska av
alla versprinciper". Den blev nu huvudsak och dominerande
regel, och medvetandet om och känslan för accentens
betydelse för versen gick mer eller mindre förlorad. Den
syllabiska versen framträder tidigt i Tyskland och visar sig i
Sverge mot 1500-talets slut1; alltjämt fortlevde dock i båda
länderna knitteln, som med sina fyra höjningar och felande
eller flerstaviga upptakter och sänkningar ej vilade på
sylla-bisk princip och ej heller på en regelbunden växling av
höjning och sänkning men förutsatte såsom sin grund accenten,
varjämte ock, sporadiskt och utan genomförd stränghet, en
annan princip, utgående från den latinska medeltidsdikten,
gjorde sig gällande: fordran på stavelsernas lika antal och
deras rätta accent. Dessa olika principer, jämte klassiska
vers-byggnadsprinciper, modifierade och inverkade på varandra
och göra bedömandet av tidens metrik högeligen invecklat
och svårt.
Minor i sin Neuhocbdeutsclie Metrik (Strasäb. 1902 sid.
333 ff.) urskiljer två stadier i den tyska syllabiska versens
historia: Der Reimvers des XVI Jahrhunderts med Hans Sachs
såsom representant och Der Renaissance vers, under
övergångstiden strax före Opitz, vilande på direkt franskt inflytande
och med Weckherlin såsom typisk företrädare. Detta
motsvarar vad O. Sylwan i sin uppsats om stavelseräkning såsom
princip för svensk vers under 1600-talet kallar första och
1 Sciiück: Illustr. Sv. Litt. hist, 2 uppl. sid. 341.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>