- Project Runeberg -  Språk och stil : tidskrift för nysvensk språkforskning / Trettonde årgången. 1913 /
26

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

30 FKKDRIK SANDWALI.

som - s (tnzelgen, ursächen (ss’s) och \: abgvihul.

aufstéht, freiheit, traurtdg (ss’) etc., som i alla tider i tysk vers
och än i dag lia rörlig accent, ett förhållande, som vi just skola
behandla och bedöma i svensk vers och vars motsvarighet i
den tyska är belysande 1. Han anser icke, att detta kan
räknas såsom ett principiellt negligerande av accentlagen, emedan
i sådana fall som wöhlthàt andra stavelsens accent är föga
svagare än den förstas, varjämte vid all god uppläsning "den
svävande betoningen" i alla sådana fall verkar utjämnande.

Weckherlins följande alexandrin läser han alltså så:

yaiss, gémbsen ünd sfembtt’ck | finden züflucht und «peiss.
alltså med svävande betoning i första och tredje versfoten
(gaiss och stein-) och fri rytm, som ju växlar efter cesuren.
En annan läser han antingen med regelbunden växling av
höj-och sänkning:

wir àber hàben hi’er | ein döppeltén frnurtåg,
med svävande betoning i rimfoten, eller med fri rytm:

wir åber hàben hier | ein döppelten tratirtàg
ined rimordet på två höjningar.

Enligt denna åskådning skulle sålunda denna syllabiska
vers vara att läsa med naturlig accentuering men med fri,
svävande rytm, som till och med inom samma vers kunde
växla, så att den ägde ingen avgjord stigande eller fallande
rytm.

Det är framför allt mot den syllabiska versen, som
Opitz vänder sig i sin Buch von der deutschen Poeterey (1624),
då han lagstiftar, att Mein jeder verss ist entweder ein iam-

1 Minor a. arb. s. 123 ff. (o. passim). Erlköniy, vorläufig,
briefta-sche {— ±- —-) etc. "werden von jeher so im Verse verwendet, dass
die erste Silbe, trotzdem sie nach den Gesetzen der natürlichen
Beto-nung den Hauptaccent hat, in Senkung, die zweite dagegen in der
Yershebung steht: also erlkö’nig, vorlft’ufig, brieftàsche44. Typen
Meerflut, Deutschland (_’_ få i versen än värdet s’s, än ss’ 44zu
allen Zeiten und in allen VersmaassenM (sid. 126 ff.). Och häri
finner han intet att anmärka mot.

Op itz vi o t
den
syllabiska versen och [-krantitcts-principen.-]
{+krantitcts-
principen.+}

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 21:18:10 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sprkstil/1913/0030.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free