Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
28
FICK I)R IK SA NI) WALL
keiskt, och snart fick den tyska dikten denna uniforma
karaktär, dock icke utan opposition l.
O. Sylwan har i anf. arbete (Samlaren 1894) påvisat att
den syllabiska principen spelat en stor roll i dramat,
didak-tiken, psalmen och även lyriken bland Stiernhielms
föregångare. och det är min övertygelse, att en närmare
undersökning av våra dikter även närmast efter Stiernhielm skulle ge
ganska slående bevis på att den spelat en ej obetydlig roll
även där, ej såsom ensam och dominerande princip men såsom
en förvirrande faktor, förslöande känslan för accentens
betydelse i versen och läggande hyende under lasten, då det gällde
att genom accentförvridningar, stympningar av ord, elidering,
synkopering och apokopering nå det rätta stavelsetalet.
Den syllabiska versen dog icke i och med Stiernhielms
framträdande, helst som man från honom saknade teorien för
hans vers, och ej heller i och med den första bekantskapen
med Opitz, som ju i det hela stod på Stiernhielms
ståndpunkt.
Lindschöld Redan Sylwan (a. arb.) har framhållit, hur Lindschöld i
stort omfång följt stavelseräkningen i sin versbyggnad, och
även i kortare verser, där i allmänhet fast rytm råder,
träffar man ej sällan en troké i stället för en jamb i versens
första fot. Särskilt odlar han med förkärlek en 13-stavig
syllabisk vers och detta ännu så sent som i dikten vid
Iphi-genies uppförande vid hovet 1684. Här finnas, betecknande
nog, insprängda bland den härskande syllabiska 13-stavingen
verser, som äro svaga försök att bilda regelrätta alexandriner,
men rytmen blir ofta fri, och cesur fattas ej sällan:
1 Palüdan a. arb. s. 437 f. Sylwan (Samlaren 1894) a. arb. s. 27.
Schück Illustr. Sv. Litth. s. 343. I alla germanska länder visar sig
ett, om än i allmänhet mera lamt, motstånd mot denna nya stränga lag
om accentens regelbundenhet och om den regelmässiga växlingen av
höjning och sänkning i varannan stavelse.
- Se även E. Meyer: Gustaf Rosenhane, Upps. 1888, och K. A.
Melin: Om Sonettdiktningen etc. Stockh. 1887.
Sijllahisk
vers i
Sverge.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
