Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
38 FUKDKIK SANDWALL
accentprincip slog först igenom i och ined Opitz’ formulering
av densamma i sin Buch von der deutschen Poeterey 1624.
(Se ovan sid. 26 f.) Han är fullt klar i sin framställning;
han talar om accent och thon men avvisar talet om
stavelsernas kvantitet eller grösse, han talar om "nredrig" och tthochu,
ej om "lång" och "kort" stavelse. An klarare är E. Hanmanu
i sitt prosodiska supplement till Opitz (1645), där han säger, att
några hava försökt att skriva tysk vers efter latinska regler,
"ich aber halte davor, dass — — alleine der Accent in acht
zu nehmen". Ofta faller väl "die Wortzeit" (kvantiteten)
samman med starktonen men ej alltid. Men snart börjar den
metriska begreppsförvirringen. Man kunde ej fatta den
genomgripande skillnaden mellan de döda och de levande
språken, i det att i de förra stavelserna äro i och för sig långa
eller korta men i de senare ej hava något en gång för alla
bestämt metriskt värde utan blott det, som de i orden eller
satsen få genom det naturliga uttalets betoning, Det var en
så vidunderlig tanke, att de moderna språkens versprincip
skulle vara en annan än hos antikens vördade mönster, att
man icke vågade frigöra sig alldeles från den klassiska
metriken1; man vågade icke helt utnyttja sitt sunda förnuft och
erfarenhetens vittnesbörd gent emot den klassiska
auktoriteten, man ville åtminstone dölja sitt språks och sin
versifika-tions brister under den romerska togan: man talade ej längre
om accent och stafk och svag, hög och låg stavelse utan oin
kvantitet, lång och kort stavelse, och så bragtes accentens roll
mer och mer i glömska, och genom ordets och terminologiens
makt över tanken kom metriken åter alltmer under klassiska
lagar. Det är lika säkert som, i stort sett, oundcrsökt, att
1 Obs. jublet, som ligger i Andebs Nicanders ord, då han i sina
Oförgripelige Anmerckningar Öfwer Swenska Skalde-Konsten (1737)
ser sig i stånd att framlägga "Förslag och Bewis, at den samma kan
äfwen bindas til de Reglor, som den Latinska har til Rätte-snöre;
Til deras öfwertygande, som härtils påstått wederspelet", etc.
Svenskans heder var räddad! Jfr Aquilonius i Danmark.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
