Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
A C C K N T U10 RING AV KOMPOSITA I 1600-TALKT8 SVENSKA 35
klassiska regler om position, om syllaba anceps i versslut och
cesur (då förstås tillämpad på accenten), om elision. om
vo-calis an te vocalem etc. spelat en betydande roll i tidens poesi,
både den antikiserande och moderna, i denna den metriska
oklarhetens tid, trots allt patriotiskt tal om att våra språk
ej behövde följa klassiska lagar. Typiskt är, att de flesta
tidens metriker, i Tyskland, Danmark och Sverge (Arvid i), trots
sin efter Opitz upprepade läxa om de moderna språkens
olikhet med de klassiska beträffande kvantitetsförhållandena, känna
sig nödgade att ge minutiösa "kvantitetsregler" och uppräkna
massor av ord och stavelser, som äro "korta" eller "långa"
med en rest av "ancipites" i slutet! Man skulle väl inte
vara sämre än i antiken! Härvid skrev man av efter
varandra i de olika länderna med olika språk, en tog mera
hänsyn till det verkliga uttalet, en annan till vad de olika
versslagen fordrade för att vederbörande ordgrupp skulle kunna
infogas i versen, d. v. s. till versaccenten1, varvid alltjämt den
ouppklarade skillnaden mellan accent såsom exspiratoriskt tryck
och kvantitet såsom uttalstid förvirrade och förvred omdömet.
Härav följer, och det kan ej nog betonas, att de teoretiserande
metrikernas prosodiska uppgifter böra från alla synpunkter
skärskådas, innan de godkännas. Det är säkerligen för ställningen
mycket belysande, då den utmärkte Fabian Töuner, Lagerlööfs
lärjunge, i sitt metrikkollegium Observationes in Poësin
Sve-canara (1T03) mot Arvidis "kvantitetsregler" framhåller dels
"diversissimas res esse quantitatem longam et tonum [accenten],
quæ solent confundi", dels, och viktigast, "omnem toni
ratio-nem [d. v. s. reglerna för accenten] e medio populo ejusque usu2
1 Ett ord som itända (320) måste i tvåstavstaktig vers
infogas med versvärdet ss’s eller s’ss’, båda inkongruenta. D& en den
tidens metriker änger, att ordet itända har penultima "lång", är det
ej titan vidare klart, att han härvid syftade på ordets prosaacoent,
utan han kunde ock gott mena ordets versaccent i de vanligasto,
tvåstavstaktiga versmåtten. Se nedan vid behandl. av Arvidi.
2 Kurs. av mig. Törners kollegium bevarat i flera handskr. i
Uppsala. »Se Lind, Samlaren, 1S82. Fullständigast äro R 615 och X1107 ,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
