Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ACCENTUKUING AV KOMPOSITA I 1600’TALETS SVENSKA
41
dialekter språket vida oftare än i vårt riksspråk bevarat det
gamla accentueringssättet (sidd. 238, 247 etc.), liksom ock därav,
att en jämförelse i detta avseende mellan nuvarande
riksspråket och det äldre omkring år 1800 — visserligen förnämligast
representerat av Weste, som härstammade från det häri
dialektiska Bohuslän men dock antages även ha tagit hänsyn till
stockholmskan — ger vid handen, att under vårt århundrade
en accentförskjutning mot ordets början ägt rum’i stora
grupper av komposit-a. Allt detta tyder på att denna
accentförändring under do sista årtiondena endast är en fortsättning
av en äldre allmän tendens i språket. Då nu, frånsett en
del dialektfärgade metriska manuskript (s. 280 f. o. 302 ff.),
uppgifterna från 1700-talet angående accentueringen av kom-
posita med första leden enstavig (alltså–1- —,–1–
visa, att dåtidens språk huvudsakligen överensstämde med det
nuvarande, slutes, att "det ännu under 1600-talet herskande
bruket att i dylika ord ofta låta fortis hvila på senare
kompositionsleden synes omkring år 1700 hafva i riksspråket blifvit
väsentligen inskränkt" (s. 281), och för detta framföres såsom
direkt bevis accentbehandlingen hos en del skalder från
1600-ta-lets mitt (särskilt beträffande de tvåstaviga–1–) och de
prosodiska uppgifterna, rimlistan och exempelpoesieri från Arvidi (1651).
I 1600-talets riksspråk skulle alltså komposita av
accenttypen 32, resp. 320 hava låtit fortis fakultativt vila antingen
på första eller senare kompositionsleden, det senare troligen
oftare, åtminstone i de trestaviga (s. 278 f.). Och sådan är ock
den allmänna uppfattningen i språkvetenskapen.
De mera direkta bevisen voro granskningsresultatet av
de metriska verserna och Arvidi. Vi ska först något stanna
vid det förra.
De granskade poeterna äro Stiernhielm Columbus2.
Rosenhane3 och Lucidor4, alla således i tiden fore Lagerlööfs
1 Musæ Svethizantes 1668.
2 Den Bibliske Werlden 1674; Odæ Sveticæ 1674.
Vittra Skrifter, utg. av Klemming 1853.
4 Helicons Blomster 1688.
Tvåstaviga
komposita
(32). Mera
direkta
bevis för k
l-timaaccen-t ur ring.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
