Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ACCENTUEUING AV KOMPOSITA I 160Q-TA LETS SVENSKA
43
uttalets fordringar. Att det icke skulle vållat ringaste
svårighet att kongruent infoga de tvåstaviga orden (32) i versen,
motbevisas bland annat av Spegels vånda och oförmåga att
ändra klandrade versställen, ehuru han av L. fått tydliga
anvisningar och accentproblemet sålunda måst stå klart för i
lionom. Och en del rättade han ju, just då ändringen ej
"vållade svårighet". En dåtida skalds makt över språket var1
ej så stor, fordringarna mindre och kritiken så gott som ingen.{
De undersökta verserna äro till största delen jambiska, och
där finns, enligt sakens natur, en tendens att flytta fram
accenten mot ordslutet: man behöver blott därvid tänka på
versingången med första stavelsen obetonad, rimslutet med
sista stavelsen nödvändigt betonad och språkets brist på
jambiska tvåstaviga ord. S&dana inkongruenser i jambisk vers
beträffande vår ordtyp (bortgå) äro ej ovanliga i vår nutida
poesi och i andra länders, beroende på skaldens större eller
mindre krav på kongruens i sin versifikation. Man behöver
vidare ej läsa många alexandriner fr&n den äldre tiden för
att se, hur fullständigt man då i sin vers satte sig över den
logiska satsaccenten och därmed meningen, och det vore
underligt, om man då varit så mån om de enskilda ordens
accent. Men majoriteten av verserna var icke blott jambisk,
utan den utgjordes av alexandrinen, den mest stela och
klav-bundna versform med regelmässig höjning i varannan stavelse
och en rent våldsam versrytm: jamberna marschera upp efter
varandra i bedövande takt, vid mitten precis göres halt en
stund, varpå marschen begynner igen och slutar med rim, så
rad efter rad, och till slut blir örat så fånget av schemats
rytm, att det ej så lätt märker även de hårdaste
inkongruenser mot prosans sats- och ordaccent. Många ordformer kunna
ej kongruent infogas. Då man i versen betonade: uttala (ss’s),
var steget ej långt till ett uttalt (ss’), särskilt på en del
"ömma" punkter i alexandrinen.
En sådan öm punkt var versingången (w—)l; det skall
1 Kock (se Svensk Akcent II, s. 260) har ej i sin statistik an-
i
[-Svårigheten-]
{+Svårighe-
ten+} att
kongruent infoga or (t ni
i (fen
härskande tvn-
[-stavstak-tiga-]
{+stavstak-
tiga+} versen [-(alexandrinen).-]
{+(alexandri-
nen).+}
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
