Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
44
FliKDRlK SANDWALL
visserligen visa sig, att iiikongriiensfallen där iiro jämförelsevis
få, vilket naturligen sammanhänger därmed, att man i början
av versen ville starkt ånge rytmen och därför var känsligard
för inkongruensen. Lagerlööf upprepar därför ideligen i sitt
metrikkollegium, hur viktigt det är att i samma versslag
iakttaga, att första stavelsen blir "depressa", resp. "elevata"
(tro-keiskt versmått). Vidare ha vi det rimmade versslutet. Ville
och kunde skalden ej bannlysa detta stora antal rimord av
ifrågavarande typ, måste lian accentuera ultima: valt: uttal t.
svag : olag etc. liksom han måste rimma: svala : uttala. Så
accentueras ock dylika ord i Arvidis rimlista och
exempelpoesi, och de bevisa därför i och för sig föga. Och rimmen
voro för en IGOO-talspoet en oerhörd börda. I teorien var
man sträng och förbjöd halvrim och assonanser och "les rinies
riches", såsom Lagerlööf i sin Introductio, men i praktiken var
man ingalunda så nogräknad, såsom synes av L:s omdöme oni
Spegels rim såsom "öffwer alt mycket wäl och lyckeligen
påråkade" (se L:s anm. mot Spegel sickl. 8 och 10). Samma stränga
regler meddelar ock Arvidi men gripes sedan av medlidande med
poeten och ger i sitt femte kapitel ett praktiskt råd att med
tillhjälp av ABCD kunna "så behändigt allehanda
lijkaliu-dande Rijmord vthleeta" (!). Om man lyckligen slutat en
versrad med "vthi", så började man: A, B, bij. C, D, dij etc.,
tills man fick ett, lämpligt rimord. Det är icke antagligt, att
man i så fall av rädsla för en ganska lindrig inkongruens
drog sig för att lägga arsis på den halvstarka stavelsen: uttdlt.
förutsatt nu, att man uttalade üttalt (32). Nu är det ju så,
att alexandrinen är sammansatt av två genom cesur i ord och
taktslut skilda vershalvor. Då nu både enligt Arvidi och
Lagerlööf cesuren skulle stå efter sjätte stavelsen och "wara
Manligh, thet är, antingen en lång Monosyllaba, eller och een
sådan, som hafwer sin accent vthi then effterste Stafwelsen"
fående ac-centueringen av tvåstaviga komposita medtagit ord, som
förekomma i första versfoten hos Rosenhane, "emedan han synes
tillåta sig åtskillig frihet vid deras akcentuering".
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
