Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ACCENTUKUING AV KOMPOSITA I 1600’TALETS SVENSKA 57
ning i metrisk vers1. I sitt bekanta Företal till Æneiden
(Stockh. 1804 o. senare uppl.) yttrar Adlerbeth: "Skräckbild,
Tordön, påbud, liflös, uppstå, fläckfritt äro efter min
öfvertygelse säkra spondéer, hvilka aldrig böra behandlas som
tro-kéer", d. v. s., såsom av hans praktik framgår, aldrig ingå
som första delar i en trestavig takt (daktyl). Genom att sålunda
skräckbild etc. fyller en føåstavig takt kommer visserligen
den starkt bitoniga andra kompositionsleden i svag taktdel,
men då man vid uppläsningen söker ge de två- och
tresta-viga takterna lika tidslängd får stavelsen -bild, -dön etc.
längre tid sig anvisad, än om den ingingo i trestavig takt,
och härigenom anser han sig kunna rädda den starka
bitonen från att överhalkas och på. samma gån g undvika en den
"hårdaste daktyl" som öhöljdt för. Senare diktare äro sålunda
t. o. m. mera känsliga för bitonen än Stiernhielm.
4. Orden infogas så, att första leden bildar sista svaga
taktdelen i en "daktyl" och andra den starka taktdelen i
följande takt. Ett sådant infogningssätt är det enda, som kunde
tyda på ett prosauttal med huvudaccent på sista leden. Men
jag har antecknat blott ett sådant fall:
Som een Drijfwa sniö-\hurijt, medh Rosen-färgade Kinner; (v. 9).
Och detta fall sammanhänger med det följande, nämligen att
för erhållande av s. k. cesur
5. Orden infogas så, att de båda lederna fördelas på två
takter, varvid första leden bildar andra delen av en tvåstavig
takt (spondé enligt Stiernhielms mening, alltså med två "långa"
stavelser) och andra leden iktusstavelse i följande, som ock
alltid synes vara tvåstavig hos S. Härigenom får
hexametern denna lugna, massiva gång, som man så beundrade hos
dess antika mönster.
1 Jag hänvisar här till O. Sylwans Bidrag till sv. metrikens
hist., Samlaren 1898, och till v. Kræmers Om trestafviga ords
användning i vers, Ped. Tidskr. 1899.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
