- Project Runeberg -  Språk och stil : tidskrift för nysvensk språkforskning / Trettonde årgången. 1913 /
60

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

60

FREDRIK S AXDWALL

bön, olärd, bistå, månggiftel. Palmblad medger, att upp-1 star
och fram- | gar äro onaturliga vid sträng skansion men ej
vid god uppläsning. Tegnér, som redan 1814 skämtat med
dessa cesurspondeer och i en disputation tillropat
responden-ten C. C. Eberstein, som försvarade en sin metriska
översättning från grekiskan:

Måtte dig Voss bistå’ — förl&t jag menade bistå!
kan dock i Nattvardsbarnen infoga så:

Därför, | älskade | barn, ned-\steg för-1soningens | Förste, |

Lektor M. Wallenberg säger sig i företalet till sin
översättning av Iliaden2 ej kunna vara med om spondeer som
snö-\hvit, emedan det stred emot prosauttalet, som
ingalunda, såsom Adlerbeth framkastat, berodde på oaktsamhet
och missbruk av vårt språks allmänna benägenhet att
accentuera ordens första stavelse. Med Wallenberg instämde A.
F. Skiöldebrand, som diktade följande vers till motståndarnes
begrundan

Thilda är | min af-1 gud, o- | rö hon | Yäcker i hjärtat,
vilken vers enligt hans principer borde så byggas:

Thilda min afgud du är, med oro du fyller mitt hjärta3.

Vi ha sålunda vittnesmål från många olika håll av svenskt
språkområde på att ord av typen 32 omkring 1800 i
riksspråket i stort sett accentuerades alldeles som nu, och även från
personer, som enligt klassiskt recept fördelade dessa ord så,
att iktus kom på andra leden (s|s’) och sålunda kunde
tänkas vilja försvara denna sin åtgärd genom ett urgerande av
ultimas starkton4. Stiernhielm har uppenbarligen vid detta
infogningssätt resonerat alldeles som Regnér, att denna lilla

1 Se v. Kræmer a. arb. s. 403 f.

2 Stockholm 1816.

3 Se utförligare härom Sylwan a. arb.

4 Se nedan sid. 67 f. om Manderström (1773) med likadana
uppgifter.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 21:18:10 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sprkstil/1913/0064.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free