Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
68
FReDrIK SAND WALL
värdet ss’: knappnal (Arvidis och Lucidors typ husgud) etc.1,
men däremot förklarar han, varför han ej kunnat gå in på
att använda typ uttalt såsom maskulint rim och därmed ge
den versvärdet ss’. Detta kastar ett oväntat ljus på det av
mig överallt påvisade sakförhållandet, att alla do granskado
poeterna, även Lagerlööf och fru Brenner i sin tidigare dikt,
visat många belägg på ultima i arsis av just den typen men
att det beträffande de andra typerna helt eller till största
delen är Arvidi och Lucidor, som uppbära beläggen på
ultima-betoning, något som efter granskningen av fru Brenners verser
och nu Manderströms uppgifter ej kan vara Stockholmsspråk,
utan enligt min övertygelse i de flesta fall är inkongruens och
intet annat. Typen uttalt var ju så vanlig och oumbärlig, och
det hade blivit poetisk tradition, att i don dominerande,
påfrestande alexandrinen tillåta sig en sådan frihet.
Jag övergår nu till att yttra något om trestaviga
kom-posita i äldre svensk vers och behandlar först dem, som
representera accenttypen 302, ex. järnbeslag, vittnesbörd,
olycksfall, obekant, oförmärkt, resp. fattigdom, stickenhet etc.,
ovarsam etc. Om deras prosaaccent kan man, såsom Kock
framhåller, ej sluta något ur tvåstavs taktig vers, då do ju kunna
där accenträtt infogas vare sig man accentuerade oförmärkt
eller (såsom Arvidi åtrn. fakultativt) oförmärkt. Också äro i
stort sett skalderna från äldsta till nyaste tid eniga i sin praxis:
de infoga dem genomgående med versvärdet s’ss’, ett värde,
som kommer prosauttalet synnerligen nära (v. Kræmer Ped.
Tidskr. 1899 s. 486 ff.)2. Att Lucidor i sin alexandrin och
jambvers några gånger kan infoga dem med värdet ss’s, be-
1 Jfr Weste (bohuslänning) 1807: kocksmät, riksort, riksrå’d, Kock,
a. arb. sid. 211. I allmänhet ge hans accentuppgifter i sin
obestämdhet det intrycket, att de äro en blandning av dialekt och riksspråk.
Jfr sid. 52 noten. Se ock Adlerbeths uppgifter ovan sid. 61 och
Manderströms sid. 67.
2 Även Lagerlööf, som i sin senare diktning, som vi skola få se,
pedantiskt undvek ord, som ej kunde accenträtt infogas, använder dessa
ord ofta och naturligtvis med nämnt versvärde.
Komposita
av typen
302. I
två-st avstaktig
vers.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
