Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
80
FREDRIK SAN J)\V ALL
antingen longa eller korta, såsom det sig faller" (— i
versen!). Den tidens mera obskyra poetiker innehålla oanade
fonder av osmält visdom, och Arvidi var ingalunda huvudet
högre än de andra.
Ravn för, som vi se, hit ej blott tvåstaviga substantiv
utan även adjektiv, verb och adverb av denna art, men då ej
Ravn anför exempel, har Arvidi ej heller vågat sig därpå,
I praktiken begagnar han dock, som vi sett, gärna denna
versaccent i rim även av andra med husgud etc. jämförbara
ord: hudßangd, gladlynt etc.
* Då såsom ovan sid. 49 framhållits Arvidis alla av Kock
anförda belägg på accenten husgud liksom överhuvud alla (23)
citerade fall, utom ett, med ultima i arsis av tvåstaviga komposita
av typen 32 hos Arvidi stå i rimslut (ludd: lappmudd, hängd :
hudflängd etc.), bevisa de, enligt vad förut visats, synnerligen
litet angående hans prosaaccent. Till belysning vill jag dock
ytterligare framdraga ett yttrande av Severin Pauelsen
Got-lender i Synopsis prosodiæ danicæ (Köpenh. 1650,
Manuduc-tio är från år 1651). Sid. 68 f. framhåller förf., att ord av vår
nu behandlade typ 32, tåsom Jomfru, Brudgom, Wmag,
Miss-brug etc., "pronuncieris" av somliga med accenten på första,
av somliga på andra stavelsen. "Aff dem kand brugis i träng,
helst til Riimslutninger, den sidste Staffv: baade lang oc
stac-ked — —; thi ellers skulle de brugis med dend accent, som
de fleste dem udsiger", vilket senare i hans Prosodia danica
(1671) utfylles med: "nemlig med dend förste (stavelsen) lang.
oc sidste stacked". Alltså var t. o. m. i Danmark
penultimaac-centueringen vid mitten av 1600-talet den vanligaste, men i det
besvärliga rimmet och även annars kunde man "i träng" få
bryta mot majoritetens uttalssätt1. Att man i Sverige, trots
ett riksspråksuttal med huvudaccent på första stavelsen, ej
1 E. Pontoppidan, Gram. danica (165S), anger, att alla s&dana
tvåstaviga ord (utom de på be-, er-, for-, ge-, u-) ha accenten på första
stavelsen. Pauelsen, som vi sett, helst på första stavelsen. Det är
därför möjligt, att Bavn vid formuleringen av sin regel, som ju
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
