Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
82
FKKDR1K SAXDWAMi
al) Andrea. Consistit igitur tonus in majori aut niinori aëris
niotu ac iinpulsu aurium nostraruni. Quando major ill© est
et fortior, acutus dicitur, minor et debilior gravis appellatur,
— — Non dubium est, quin inter loquendum plures
quo-que sint tonorum gradus, ut supra dictum, tres aut quattuor
fortassis: sed ita tamen inter Grammaticos con ventum est, ut
is, qui supra ceteros eminet, acutus, reliqui graves
diceren-tur, eam credo ob causam, quod esset difficillimum ista
tonorum momenta in sermone distingvere ac notare". Det är ju
en rent frapperande modern definition på den expiratoriska
accenten, varjämte han ju antyder den nu vanliga
indelningen av accentgraderna, helstark, halvstark, halvsvag och
helsvag, och fogar därtill det kritiska yttrandet, att det i talet
ofta är svårt att skilja på de mera fina intensitetsolikheterna.
Detta är något helt annat än Arvidis och andra in- och
utlän-ska dåtida metricis okritiska och liksom på en slump
hopplockade provkartor på "långa" och "korta" stavelser eller
på "ancipites", varförutom man hos Törner och Lagerlööf
vet, att uppgifterna gälla det talade språket, ej den vanliga
med prosan inkongruenta versaccentueringen, och därtill det
svenska språket.
Låtom oss då höra, vad den förträfflige Törner nu säger
om do tvåstaviga kompositas accent och närmast om typen
husgud. Hans yttranden formuleras något olika i olika
handskrifter1. Jag citerar här B 618, fol., vilken av Lind uppgives
vara skriven med Törners egen handstil och är daterad deri
10 jan. 1703. Först få vi här en fullständig bekräftelse på
Lagerlööfs ord i "påminnelserna" och på vad jag i det
föregående anser mig ha konstaterat genom granskningen av de
olika poeternas versinfogning, nämligen att man ofta i vers
och särskilt alexandrinen hade annan accentuering än i prosa
beträffande våra nu behandlade ord. Törner föreskriver
näm-* ligen, att man särskilt bör akta sig för accentförvridningar i
1 Jfr om handskr. sid. 35 not 2.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
