Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
94
FltEDKIK SANDWALL
Det samma gäller om t. ex. onödigt och odödlig. Ett uttal
ovanlig är icke så alldeles sällsynt ännu, men icke dess
mindre fann Gyllenborg, som i den tidigare samlingen Våra
Försök infogat det ordet som ss’s, riktigast att enligt
Lagor-lööfs (och Törners) av Creutz så strängt tillämpade
kongruens-regel i den nya upplagan (Vitterhetsarbeten) omskriva versen
och utelämna ordet jämte andra med sådan accentställning
(uti odet till sånggudinnorna). Ovan har jag trott mig kunna
föra ordet fullborda till dem, som än, åtminstone i viss
stilart, ibland kunna få uttalet fullbörda. Så har ock Creutz i
sitt ode över ängslan använt ordet i Våra Försök, men i
Vitterhetsarbeten har han utbytt uttrycket "Jag leds
fullbörda" mot "Jag leds att fylla" l. En mångfald sådana belägg
skulle kunna framdragas. Och den följande granskningen av
ordens versinfogning i äldre och nyare tid skall visa, att en
infogning i tvåstavstaktig vers med värdet ss’s, d. v. s. med
andra stavelsen i arsis, är vanligare i yngre än äldre poesi,
vilket bleve svårförklarligt, om ännu under 1600-talet en
ac-centuering av andra stavelsen i talspråket varit den enda —
enligt Arvidi — eller den vanligaste, vartill Kock, behövligt
nog, vill förbättra Arvidis regel beträffande komposita på i-,
in-, sam-, till-? o-, van-, und-: och angående hela gruppen av
typen 320 skulle det ju under 1600-talet varit "herskande bruk
att ofta låta fortis hvila på senare kompositionsleden". Det
bleve, om detta vore riktigt, svårt att förstå, att man då
under 1600-talet kunde falla på idén att ge dessa ord värdet
s’ss’ eller s’ss (i daktylisk vers) men att man senare, då en
accentuering av första stavelsen blivit genomgående i stort
sett, dragit sig för en sådan infogning. För övrigt ha vi ju
bevis på, att Lagerlööf (och Törner) ansett en infogning ss’s
av alla dessa ord som inkongruent likasom naturligtvis
infog-ningen s’ss\ vilket förutsätter ett uttal hos dem, som nära
sammanföll med vårt. Jag har velat framhålla detta för att
1 O. Sylwan, Bidrag till svenska metrikens historia, Samlaren
ISOS.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
