Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ACCbNTUeUIxi; AV KOMPOSITA i 1600-TAleTS SVENSKA
05
ställa min allmänna slutsats om en huvudsaklig
överensstämmelse mellan vårt och 1600-talets riksspråk i nämnt
hänseende i sin rätta belysning. Härtill vill jag nu blott tillägga, att
det för bedömandet av vår accentuering av dessa och dylika
ord ej torde vara tillräckligt att se den blott ur
språkutvecklingens synpunkt utan att man även måste ta hänsyn till
stilistiska och rytmiska krav i talet.
En granskning av Stiernhielms hexametrar i Herkules
och Bröllopsbesvär ger till resultat, att orden av typ 320 av
honom måste hava accentuerats i huvudsaklig
överensstämmelse med Lagerlööfs och Törners uppgifter, d. v. s. med
accenten på första stavelsen. Och vi skola se, att han
lägger iktus på första kompositionsleden — d. v. s. behandlar
orden som daktylcr (s’ss), något som nödvändigt förutsätter
ett uttal med huvudaccenten på ordets början — långt oftare
än alla senare hexameterdiktare intill våra dagar, vilka i
allmänhet, Adlerbeth genomgående och exempelvis Tegnér med
högst få undantag, fördelat orden på två takter, alltså med
andra stavelsen under taktslaget, ex.:
Höfvas oss | främst att ej | allt ned-drages i hvirfvel n af | oro.
(Wirsén)
Orsaken till de yngre skaldernas böjelse för denna
iufog-ning har jag redan förut behandlat vid granskningen av
ordtypen 32 i hexametern (sid. 58 ff.), och jag skall ock nedan
något beröra den. Den har naturligtvis intet att göra med
ett fakultativt uttal med accenten på andra stavelsen, ty ett
sådant har icke existerat under 1800-talet utom i några ord,
som beträffande accentueringen bilda undantag från den
synnerligen stora massan av dessa trestaviga. En
heltakts-infogning hos Stiernhielm vore helt enkelt obegriplig, om på
hans tid ett uttal med penultimabetoning varit allmänt och
åtminstone i vissa komposita det vanligaste, då det ju i
hexametern mod dess blandning av två- och trestaviga takter
varit den lättaste sak att fördela dessa ord på två takter och
sålunda få iktus på andra stavelsen, helt kongruent med det
Trestaviga
komposita
i.
Stiernhielms
hexameter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
