- Project Runeberg -  Språk och stil : tidskrift för nysvensk språkforskning / Trettonde årgången. 1913 /
96

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

FKKDKIK 8ANDWALL

vanligaste uttalet och föga inkongruent med det fakultativa
med huvudaccent på första och stark biton på andra,
varjämte han därigenom även vunnit den av honom och de
följande poeterna efterlängtado likheten med den klassiska
hexameterns tunga och myndiga gång och dess beundrade
"inci-sioner". bildade genom sådana ords fördelning på två takter.
Hur han däremot, om han accentuerade uhälst" ex. tillbedja
( ~ med ett sällsyntare tillbedja [320]) har kunnat skriva
följande hexameter, är ej lätt att fatta:

Tilbedia | wftr Maye-|stet. Wår | Spijras | macht öfwer | alla

(Then f&ngne Cup.)

Adlerbeth, som för talet ansätter uppstodo, tillëgnå,
fram-lemna, skräckbildën. liflösä etc., dock med uppgift om att
andra stavelsen "ej alldeles betages accenten i uttalet" (d. v. s.
den hade som nu stark biton), anser, och med rätta, dessa
ord såsom "de hårdaste daktylcr" och använder dem ej
heller med sådant versvärde1; hur hårda borde de då icke
förefallit på 1600-talet, och en man som Arvidi borde enligt sin
s. k. prosodi (itända ete ) omöjligt kunna skanaera en sådan
hexameter, då han ju icke som i den tvåstavstaktiga här
kunde lägga taktslaget på varannan stavelse och så trots allt
få smak av vers och rytm.

Jag övergår nu till en redogörelse för Stiernhielms
intagning.

1. Ordet fördelat på två takter så, att den enstaviga
första kompositionsleden bildar sista stavelsen i trestavig takt:
Ty fick | Adam ut-|aff Guds |hand sin | Eva tro-\lofwat,

(Bröl. Besw. 80)

Detta infogningssätt är det enda, som kunde tyda på
ett uttal med penultimabetoning. Dock är att märka, att
dessa ord i tvåstavstaktig vers oftast hade versvärdet ss’s.
något som var lätt att överföra till hexametern; att dylikt
sällan förekommer hos Stiernhielm; att det mest såsom i an-

1 Hans förut citerade Företal till Æneiden.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 21:18:10 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sprkstil/1913/0100.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free