Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ACCEN1UEU1XG AV KOMFOSITA. I 1600-TALKTS SVENSKA 101
man i riksspråket ännu kan uttala fåfanglig. "Lika riktigt
var det att för åttio år sedan så använda bokstäfver, enär
det ännu hos Weste får fortis på penultima, och för våra
stora poeter från början af detta århundrade var säkerligen
ett dylikt uttal naturligt i massor af ord. Då vår tids poesi
använder det, kan detta förklaras men icke försvaras genom
traditionens makt". Detta resonnemang stämmer icke med
historiska fakta. För det första kan ej Weste utan vidare
godkännas såsom representant för riksspråket omkring år 1800,
såsom förut upprepade gånger påvisats. Ren Lagerlööf och
Törner skulle ansett många hans uppgifter såsom dialektiska,
och poeternas ställning till des3a ords användning i
tvåstavs-taktig vers under 1700-talet stämmer alldeles med Lagerlööfs
och Törners men gå ej att förena mod Westes dialektiska
tendens till accentuering av penultima i massor av dessa ord.
Vad som hos våra nutida bästa poeter i detta fall är en
(nödvändig) inkongruens, var i de flesta fall också en sådan
hos poeterna omkring år 1800, liksom hos 1700-talets skalder,
vilka därför sökte undgå den genom att undvika dessa ord
och sätta sig på svältkur; ja, även hos 1600-talspoeterna, ty
Lagerlööf har, som vi sett, anmärkt mot Spegols budkåfla,
tillfoga etc. (s. 39 f.) såsom "för örat anstötelige", och i sina
föreläsningar har han anvisat utvägen att dela de ord, som gå att
dela, ex. tillägga > lägga till, för att få versaccenten att bli
kongruent med prosaaccenten men erkänner där ock, att det
blir svårt att "häreffter" skriva vers, vilket är sant. Men
att det dock går, har både han och Creutz m. fi.
samstämmigt bevisat. I R 618 fol. (och qu:to) säger Törner ang.
den tvåstavstaktiga versen "non omnes voces accommodatas
esse, sed eas solum, in quibus alternis est gravis et acutus",
och att Arvidis uppgifter äro orsakade därav, att han velat
"intrudere omnes voces illi carminis gencri", varvid han
exemplifierar bl. a. just ined ord av vår typ: otwungen, ojjoslig,
wanmäqhtig, halsstarrig, framträda, utstrgka, men även
"daktylcr" såsom ifrige, himmelen, konungen etc. kunna ej ingå i sådan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
