Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
102
FUKDUUv SAXDWALL
vers. Och i R 618 qu:to säges, att det är en "durissima
lex" i modem vers, som "alternis vicibus subsultat" (=
två-stavstaktig), att den wnon admittit nisi monosyllaba,
bissvl-laba, trisyllaba, quæ non habent primam elevatam — —
Det är denna lex. durissima, som Lagerlööf och Creutz och
hans skola följt men som nyare skalder ansett alltför tjng
och svår. Det nu av våra skalder gonomgående använda
infogningssättet med ultima i arsis av ord av typ 320 var på
1600-talet liksom ännu en nödfallsutväg, den bästa vid valet
mellan infogningen s’ss’, de gustavianska skaldernas, och
Lagerlööfs och Creutz’ svältkur.
En blick på dessa ords infogningshistoria i svensk
två-stavstaktig vers ger vid handen, att Lagerlööfs och Törners
uppgifter om dessa ords accentuering är riktig. Hade det
varit "härskande bruk" att ofta eller åtminstone i
prefixav-ledda på i- in-, sam- till- o-, van-, und- (se Arvidis 3:dje
regel och Kock, sidd. 275 o. 279) helst lägga huvudaccenten
på andra stavelsen, så synes det, då ju det alternativa
uttalet med huvudaccenten på första stavelsen måste förutsättas
ha lagt synnerligen stark biton på penultima, synnerligen
svårt att förstå, att någon annan versinfugning än den med
penultima i arsis (ss’s) kunnat under 1600-talet ifrågakomma,
då ju nu trots ett allmänt uttal med blott bistark penultima
denna stavelse i vers så gott som undantagslöst placeras i
v —
arsis, alldeles överensstämmande med Arvidis itända etc.
Hos Stiernhielm, som i allt anger tonen och riktningen,
finnas emellertid båda infogningssätten: s’ss’ och ss’s, och
enligt v. Kraemer skulle de hos honom väga ungefär jämnt.
Jag citerar en vers, där båda sätten finnas:
Trummor. | Säckpij- \por, Mun-\ harpor | klinga | wäl i | hoop.
(Then fångne Cup. XI)
men: Säck-1 pipor, | Trummor, j Harpor, | Lurar, | Nykel-1 gijgor,
(Her. Fägnes. v. 101)
Och hwad } kund’ then icärlös-sc
Lilla Drängen göra? (Then f. Cup. IX).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
