Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
accbntueuixi; AV komposita i 1600-talets svenska 103
I den första och sista av do anförda verserna se vi alltså
Säckpipor och wärlöse (320) infogade alldeles som ord med
accenten 301:
Ung | Axel I älska-\de att | rida.
Härmed ar att jämföra hans hexametrar, där också infogningen
förutsätter ett förhärskande uttal med helstark antepenultima.
Jag har ej i detta avseende granskat 1600-talspoeterna, men
så mycket kan dock sägas, att infogningen med penultima i
arsis är den dominerande, om än icke i så hög grad som hos
våra poeter efter Tegnér. Dock har jag antecknat några fall
med värdet s’ss\ av vilka jag citerar från Spegels Öpna Paradis
Een bädstugd så stoor, och lagat alt så snygt, (sid. 40)
Och brÖ’llopét war giordt, doch v than någia gäster: (sid. G4)
När qwinnan dygdig är, och ktfrlekén är reen, (sid. 63):
från Lucidor, som ju annars representerat framför andra det
ifrågasatta 1600-talsuttalet ined accenten på andra
kompositionsleden:
Aff 0’lykån som hänt, had’ aldrig öfvverwunnit (X)
Som 0’lijké giör Lijka (Cc 2)
Gudh äfficändé ditt Fall seen som du honom mist. (X 4)
Som mäd andkwewiand Sukk Hans 0’mgängé betänkia, (Bb 2)
Hwar Hoon mäd Änglar ok them vthwaldöm Sigh gläder, (Dd 4),
och det är betecknande, att han i daktylisk vers använder
dem såsom heltakt (s’ss):
Rätt måst (trosz Orätten) hafwa sin Gång, (Ss 2)
Dy lät man Lyckan med Olyckan strijda (Ss 2)
Dy skal mit Blodh ock Modh osörgse wara, (Ss 2)
Mången troor wunnit hwad Endlycktan tafft. (Ss 2);
från Keder:
Femb öre till stop miölk, ett runstycke till peppar, (Hans. 368)
För pijgan vankar släng ocli mätmodrén får bannor (36 9)
Och upsåt prijsa är, herr brudgummé, ehr lycka, (373).
Det är detta infogningssätt, som dyker upp igen hos
Gustavianerna och som hos dem t. o. m. är vanligare än det,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
